Man ska vila så blir man frisk
Förra veckans torsdag började min hals värka något otroligt. Jag satte mig ändå på träningscykeln för som ni vet, har jag haft förkylningskänningar i princip hela våren. Jag tänkte inte att det skulle bryta ut nu heller. Men där hade jag fel. Halsontet gick inte om mot kvällen så jag tänkte att jag säkert har en bekant bombförkylning på gång.
Jag vaknade fyra på natten av att det kändes som att jag hade knivar i halsen och gick upp och letade efter något som skulle kunna lindra det. Det blev en burana, för jag skulle absolut inte ha kunnat somna om utan något som lindrat det onda. På morgonen när jag steg upp på fredagen var det ju förstås tillbaka, och nu hade snuvan börjat komma och täppt till min näsa. Jag tog en till burana och började också lokalisera nässprayen för att lite kunna lätta på nästäppan. Och sen låg jag på soffan och tittade på nån dålig tv-serie på Netflix resten av dagen. Det här är nytt för mig!
Jag har i princip aldrig kunnat vara hemma från något för att jag ”bara” är förkyld, utan har alltid gått till skolan/jobb ändå. Jag har helt enkelt trott att jag inte är tillräckligt sjuk för att bli hemma från jobbet om jag inte ”går me hovo ondä armin”. Varför jag gått till skolan/universitetet (ja för ÅA är visst INGEN skola!!!) sjuk är för att undvika kompensationsuppgifter. Ja, för dem skulle jag annars ha blivit utsatt för. När jag hade njursten tror jag att jag sedan slapp dem för då var jag så allvarligt sjuk. Men ni kanske minns att jag ju gick på föreläsning i njursten, och svimmade mitt under den. Läraren hade väl inte mage att ge mig en kompensationsuppgift för den föreläsning jag var borta från på onsdagen (svimningsföreläsningen var på en måndag) efter att ha sett i vilket skick jag var. Jag har också många gånger suttit på körövningar sjuk, eftersom det fortfarande fanns procentgränser (75% närvaro på övningar för att sjunga på konsert) när jag sjöng aktivt i kör. Procentgränser är inte enbart av ondo, de garanterar att kören som uppträder kan sin sak, men de gör också så att folk som egentligen borde bli hemma, t.ex. p.g.a. sjukdom eller stress (som ju bekant blir till en eller flera sjukdomar om den håller i sig tillräckligt länge) , dyker upp på övningarna.
Men i alla fall, att jag vilade den här gången gjorde att jag ganska fort märkte en skillnad i hur kroppen mådde. På lördag när jag vaknade kändes förkylningen ungefär som den brukar kännas dag fem med förkylning, om jag jobbat och studerat som vanligt. Jag hade fortfarande täppt näsa och ont i öronen, men inte så där som i fredags. På söndag blödde jag näsblod säkert fem gånger, så då började jag fundera på att bli hemma från terapin på tisdag, och eftersom jag fortfarande vaknade förkyld på måndag, så avbokade jag min terapitid på måndag förmiddag. Synd att jag missade den men det kunde inte hjälpas den här gången. Jag känner fortfarande av förkylningen, det brukar ta länge för mig att bli av med förkylningar, men normalt brukar jag vara i mycket sämre skick efter så här många (7) förkylningsdagar än vad jag är nu. Och nu kommer den nog att vara borta om nån dag.
Det här är ett konkret exempel på vad vila är nyttigt för. Nu borde jag bara applicera det på mitt psyke också, jag är psykiskt trött, alltså borde jag få vila psyket så det hinner i kapp. Och det är den här sommarens allra viktigaste målsättning.
Bilden är tagen förra veckan när jag spelade in introt och outrot till min senaste youtubevideo, så innan jag blev förkyld. Jag lägger en länk till videon i inlägget.
