Glömska

En jobbig aspekt med utmattningssyndrom är glömskan. Jag som normalt har bra minne (jo, mina kompisar brukar ofta fråga saker av mig, ”för du minns ju allt”) är det otroligt irriterande att jag är så glömsk. 

Under den senaste veckan har jag varit till   butiken utan plånbok, (något som de som arbetar på Lidl nära oss börjat vänja sig vid, har glömt plåmsan hemma mååååånga gånger under det här året vi bott här)  för att märka det i kassan, tänkt köra moppe utan hjälm (fast precis när jag skulle starta kom jag på att det var nånting som fattades), glömt att ta mediciner, glömt att dricka kaffe, glömt att hänga upp tvätten och en massa annat.  Och jag glömmer hela tiden vad jag glömt. Frågar någon mig vad jag gjorde igår kan jag oftast inte svara på det för jag minns inte. 

Att skriva listor har jag en stark motvilja mot, eftersom det bara påminner om mina studieår då kalendern var full från åtta på morgonen till tio på kvällen, ofta sju dagar i veckan. Så, jag försöker skratta åt det och förlåta mig själv för att jag glömmer. Det är svårt, men jag tror att det är nödvändigt. Och, jag har faktiskt bara en gång låst ut mig under det senaste året.