Ångesthantering- några tips

Jag har haft ganska mycket ångest de senaste veckorna. Jag kommer att berätta detaljerat nästa vecka, men det har alltså hänt en hel del och jag har inte riktigt hunnit med i allting. För två år sen hade jag ångest väldigt ofta, och det är nog något jag aldrig kommer att bli helt av med, men nu kommer den mera sällan. På grund av att jag nu haft ångest ganska ofta har jag också behövt ta till olika metoder för att bli av med den värsta ångesten, och här är några av mina tips!

Ha något svalt över bröstet

Jag märkte en kväll när ångesten hindrade mig från att somna, att när jag hade en sval kudde över bröstet så kändes det lite lättare. Nu menar jag inte en fryspåse eller något lika kallt, utan bara något svalt. En kudde som inte använts sedan förra natten är sval och bra. Jag tror det här beror på att ångest blir en fysisk grej för mig. Det känns för mig som att någon sitter på mitt bröst och att jag har (alltså fysiskt) ont i hjärtat. Då gör värme att det här bara blir ännu värre.

Kör bil

Att köra bil har hjälpt mig ur ångest många gånger, och det tror jag beror på att jag inte kan koncentrera mig på ångesten om jag kör bil, utan behöver tänka på trafiken och att manövrera bilen istället. Att köra bil distraherar mig alltså från ångesten.

Obs! Jag rekommenderar inte allvarligt utbrända personer (och förstås inte heller folk utan körkort) att köra bil.  Då är det bättre att försöka ta en kort promenad, om man orkar och vågar. Jag hade så mycket ångest kring mig själv och min kropp att jag trodde att alla stirrade på mig och skrattade, så en 15 minuters promenad kunde vara allt jag orkade med under hela dagen det första året som sjukskriven. Däremot körde jag ganska mycket bil sommaren 2015 och tänker så här i efterhand att det nog inte var så säkert. Jag kunde på riktigt börja fundera på om jag hade bilnyckeln med, när jag körde. Jag är ganska amazed att det inte hände något.

Aktivera dig, gör något annat än att bara tänka på det som skrämmer dig

Den här är lite lik den förra, d.v.s. att man distraherar sig från ångesten. Om det så är att bara sätta på en tvättmaskin så är det bra. Vanliga vardagliga saker är bra helt enkelt. Sånglektionerna och musikteorigrejerna vid musikinstitutet har varit helt otroligt bra för mig den här veckan. Och då tänker jag på hur långt jag kommit i det avseendet, då jag hösten 2016 hade enorm ångest inför musikteorin då jag skulle behöva sitta i ett klassrum med andra musikelever. Ibland fick jag bli hemma på grund av panik. Nu är de här lektionerna också något som jag ser fram emot, och jag kom på mig själv att sakna den när det var paus i slutet på mars. Till och med att hålla på med gradun har hjälpt mig den här veckan, trots att den har varit ett ganska stort ångestmoln den här våren.

Prata om det eller skriv upp det som du oroar dig för

Det här är kanske det viktigaste rådet, om du har möjlighet att prata med någon om din ångest är det guld värt. Ofta brukar saker kännas mycket bättre direkt jag uttalat dem högt. Men det är inte alltid man vågar öppna upp sig för människor, speciellt inte om man har en bakgrund av trust issues, som jag har. Jag vågar inte alltid prata med min sambo ännu heller, och vi har varit tillsammans i fem år. Det här beror bara på mina gamla trust issues och inte på att han inte skulle gå att lita på. Om man inte vågar prata kan det vara bra att skriva upp ångesten och vad det värsta som kan hända är, och hur man hanterar det sedan. Jag gjorde faktiskt en sån här övning på uppmaning av min terapeut förra våren, och jag märkte att jag kände mig mycket mera lugn och som att jag hade kontroll på situationen- inte ångesten. Vill ni att jag skriver mera om den här övningen gör jag det gärna.

Alla är olika, så olika grejer fungerar på olika människor. Det gäller alltså att prova sig fram när det gäller att hantera sin ångest. Men ibland kan ett tips från någon annan hjälpa en, och därför skrev jag upp de här punkterna. Också för min egen del är det bra att jag skrev upp dem, ifall jag skulle glömma hur jag gjort tidigare. Hoppas att jag kunde hjälpa någon!

Förra året gjorde jag en video om det här med ångest, och där är några tips till. Jag hade en allvarlig depression den här tiden och var inte så van med kameran ännu då, så jag ser ganska likgiltig ut. Jag var inte likgiltig utan tvärtom extremt orolig för hur folk uppfattade mig, och för att visa känslor. Ändå helt skönt att se hur jag utvecklats i att prata framför kameran.