Ankdammen har fler ankor än jag trodde
Jag tvekade länge på att gå med i facebookgruppen Finlandssvenska bloggare. Hade liksom föreställt mig att där bara hängde såna som jag kände från förut, och att de bara skrev såna inlägg som min trötta hjärna inte orkar läsa. Och att det bara var ÅA-studerande och -personal där, eftersom en stor del av svenskfinland har någon koppling till just ÅA.
Jag är dock glad att jag till slut gick med, eftersom jag har fått en massa fördomar krossade. Jag har hittat intressanta bloggar från personer jag inte känner, och faktiskt hittat en massa intressant som inte handlar om typ etik och moral, feminism och religion. Dessa är viktiga ämnen, men jag orkar faktiskt inte just nu engagera mig i sådana ämnen. Jag är för trött. När jag inte är sjuk är dessa ämnen som jag gillar att lära mig mera om. Nåja, tillbaka till ämnet. Oj, vilka fina bilder folk har i sina bloggar, verkligen duktiga fotografer vi har i vårt lilla samhälle!
Jag har alltid tyckt om smink och sådant, men sen jag gick på HF har jag börjat skämmas över det intresset. Upplysta humanister har liksom andra, viktigare intressen än smink och frisyrer. (Observera ironin!) Att jag alltid hade så bråttom när jag studerade vid ÅA ledde också till att jag inte orkade sminka mig, även fast jag tycker att jag ser bättre ut med lite smink i fejset. Jag började bortförklara det med att jag inte hade tid med att vara ytlig. Att hitta bloggar av folk som är högskolestuderande och ändå kan stå för sitt smink- och skönhetsintresse var stort för mig. Jag började inse att det kanske inte gjorde något fast jag tyckte om att sminka mig ibland bara för att. Jag tycker ju om att rita och måla, och att sminka sig är ju faktiskt en del av det.
En bild på en sminkning jag var nöjd med, som jag gjorde i början av 2016
