Hur hittade jag bloggandet?
En stor anledning till att jag började blogga var att jag hittat hemsidan ungvuxen.se. Jag hade en blogg via deras hemsida som jag var inte-så-lite stolt över. Så jag blev ganska ledsen när jag fick nyheten att ungvuxen.se skulle läggas ner. Men samtidigt förstår jag det, de personer som haft hand om hemsidan och startat hela projektet har själva en historia av utmattningsdepression. Jag är glad för deras skull att de kunde välja vad de skulle satsa på, och inte bara körde på med allt som vanligt och blev utbrända på nytt.
Bloggen via ungvuxen.se som jag är väldigt tacksam att jag fick ha.
Jag fick en så bra start på bloggandet så jag kände att jag ville fortsätta. Jag har haft flera bloggar förr, men jag har aldrig varit någon aktiv bloggare. Antagligen för att jag inte haft något specifikt ämne att blogga om, vilket jag ju har den här gången.
Att få blogga på ungvuxen.se gjorde att jag började inse att också min berättelse har ett värde, och att jag kanske kan hjälpa någon annan genom att berätta den. Kanske någon hajar till och inser att hen behöver prata med någon utomstående. Vägen till acceptans och förståelse går genom öppenhet!
Varför blogg istället för podd, YouTube eller liknande? Under det senaste året har jag typ levt på YouTube. Mina favorityoutubers har typ blivit mina vänner 😀 Så valet att starta en YouTubekanal hade ju varit ganska naturligt. Men, jag har redan en youtubekanal (egentligen har jag två, men har glömt inloggningsuppgifterna till den ena), och dit lägger jag mest musik. Jag vill gärna hålla det så också. Annars också är jag lite obekväm med att vara framför kameror nu, och det skulle jag ju behöva vara. Man måste vara så sammanhängande när man spelar in muntligt material, och jag är allt annat än sammanhängande just nu.
Men du skriver ju långa blogginlägg? Ja, jag skriver mina blogginlägg i förväg och sparar dem som utkast långt innan de publiceras. På det här viset kan jag skriva en mening åt gången tills inlägget blir färdigt och sedan publicera. På det här sättet hinner jag också kolla att de värsta språkgrodorna inte hinner med. (Ja, för de finns. Jag som aldrig förr hade problem med stavning eller skrivregler kan vissa dagar fundera på hur man stavar enkla ord som åska och ändå, och minns inte alltid vilka prepositioner som är rätt)
Jag minns att jag först trodde att jag inte skulle ha något att skriva om, men nu bara väller det ut tankar och funderingar. Jag är fortfarande livrädd varje gång jag publicerar ett inlägg men jag hoppas att det ska vara värt det i slutändan.
