Varför är det så pinsamt att hålla på med YouTube?
Jag har bloggat i många år från och till. Den här bloggen har jag absolut haft mest inspiration till att skriva, och den fyller snart ett halvår. 29.3 rättare sagt. (I arkivet står det att det finns inlägg från februari 2016 och det beror på att jag från början bara hade den här hemsidan som musikhemsida, och alltså hade en blogg på hemsidan som uppdaterades väldigt sällan. Utmattningsbloggen startade jag sen 29.9 efter en månad på ungvuxen.se som tyvärr lades ner. Den flyttade jag sen hit i februari i år) Jag har startat en facebooksida för bloggen och där delas alla inlägg automatiskt direkt efter publicering. Jag hade inget problem med att starta denna facebooksida. Lite var det nog för att jag inte skulle behöva dela vartenda blogginlägg på min egen timeline, men jag hade ingen tvekan om att åtminstone lite folk skulle gilla sidan. Gilla gärna sidan om du inte ren gör det! Du hittar den här! Den här sidan är nu min enda facebooksida då jag vill att den ska få leva och uppdateras oftare än en gång i halvåret, som det kunde bli med Fredrica Nyman Music. Om du gillade min musiksida men inte gillar den andra sidan ska du gilla den andra, för musiksidan har jag alltså tagit bort.
Jag hittade YouTube på riktigt nån gång hösten 2013. Tidigare hade jag haft YouTube men bara kollat sporadiskt på olika musik- och humorklipp. Jag sökte inspiration till frisyr till en julfest med körerna (Florakören och Brahe Djäknar alltså) och hittade massor med instruktionsvideor på YouTube. Mitt frisyrintresse bara växte och jag hittade hela tiden nya kanaler att följa. Så nån dag tänkte jag att det skulle vara roligt att själv ladda upp någon video, men det blev bara en tanke ganska länge.
En av mina första ”YouTubefrisyrer”, november 2013.
I maj 2015 blev jag sjukskriven, och tack vare mina prenumerationer på youtube hade jag blivit tipsad om Therese Lindgren och andra svenska skönhetsyoutubare. Jag minns att jag höll på att skämmas ögonen ur mig för att jag prenumererade på henne, hon pratade ju om smink och sånt tycker humanister att är ytligt. (Sarkasm, ifall ni inte förstod det). Men det som Therese gjorde för mig var att hjälpa mig att inse att man kan göra YouTube på svenska. Och då grodde idén om att ladda upp egna videor i mitt huvud igen.
Vid den här tiden hade jag nog redan några videor uppladdade, men de var mest musikrelaterade. Så fortsatte jag för jag vågade inte göra andra videor på länge. Tills jag i januari 2017 bestämde mig för att försöka våga. Nu har jag laddat upp blandat material en gång i veckan i ungefär två månaders tid. Men jag har så svårt att dela dem vidare, för det känns så pinsamt. Samtidigt vet jag att om jag inte delade dem på bloggen, facebook, instagram eller alla dessa, så skulle antagligen ingen hitta mina videor. Varför är det så pinsamt med YouTube, men inte lika pinsamt med blogg? Jag upplever ofta att också kända youtubare pratar om hur de skämdes i början, att de inte ville att deras kompisar skulle veta om att de gör youtubevideor. Samtidigt vet jag att jag alltid skrivit på Facebook när jag startat en ny blogg, utan att tycka att det är så fruktansvärt pinsamt. Varför är YouTube så pinsamt? Vad tror ni?
När ni klickar på den här bilden kommer ni till min pinsamma YouTubekanal
