Ångestskapare och ångestdämpare på samma gång- träningslistan

”Träning kan både vara ett laddat och avslappnat ämne att tala om, därför är det veckans tema på Sevendays” står det om veckans blogglista. Och för mig är det just det, lite av båda, både ångestladdat men på senare år mera avslappnat.

Träning för mig är: Ångestdämpning. Sysselsättning en stund, något jag gärna gör tillsammans med sambon. För några år sen betydde träning ångest över min dåliga kondition, och jag tror faktiskt fortfarande att jag har världens sämsta kondition fast det inte skulle vara sant. Att jag har dålig kondition är något som har sagts till mig väldigt ofta sen jag var kanske 10 år gammal, så det sitter i. Det här har förstört träningsglädje för mig för det är ju inte så roligt att göra nånting som man är ”dålig” på. Sen hatade jag att bli andfådd och svettig också, och det här tror jag har med mitt kontrollbehov att göra.

Min favoritträning: Just nu cykling. Och simning förstås. Hade jag sagt till mig själv för två år sen att jag kommer att gilla att cykla, skulle jag ha skrattat rakt ut. Jag HATADE nämligen att cykla om det inte var för att ta mig från plats a till plats b. Men min sambo har köpt nya såna där träningscyklar åt oss, så med dem är det roligt att cykla.

Det bästa med att träna: Man blir av med överskottsenergi och sover lite bättre. När man kommer in i en rutin fungerar magen bättre och humöret kan hållas lite stabilare.

Det sämsta med att träna: Träningsvärk. Och skador om man snubblar eller liknande. Sommaren 2014 då jag tvingade mig själv att träna 5-6 gånger i veckan (p.g.a. kroppshat deluxe) föll jag från en stepbräda och stukade foten. Jag kunde inte gå ordentligt de första dagarna och foten var sjuk flera veckor efter det här. Fortfarande kan jag ibland känna av det, vid tider av mycket stress.

En sport jag skulle vilja pröva: Alltså i ärlighetens namn är jag ganska ointresserad av träning och sport. (Något som jag också har lärt mig att man ska skämmas för, men som jag nu ändå tänker säga högt.) Det finns så många instrument och språk man kan lära sig istället.

En träningsgren jag inte förstår mig på: Alltså jag tycker ju inte om att springa. Jag hade tänkt att jag kanske borde lära mig att gilla det nu på sommaren, men nu när vi köpt de där roliga cyklarna så tror jag att jag ändå cyklar. Sen tycker jag inte om gruppass på gym mera. Jag känner mig fulast i hela salen och är rädd för att få en panikattack. Det här har säkert att göra med min träningsmani sommaren 2014, för då var jag mycket på just såna här gruppass och kände mig ful, fet och usel. Sen tycker jag det är lite konstigt att typ rally och motocross räknas som sport. Vad är det för sport att sitta bakom ratten?

Därför tränar jag/tränar jag inte: Jag vet faktiskt inte. Från början har det väl varit något som man ”ska” göra, och som jag därför känt mig tvungen till. Kroppsångest spelar också en stor roll här. Jag har alltid känt mig tjock, fast det bara är nu på senare år som jag inte kunnat klassas som smal. Nu är det som sagt bra om humöret är konstigt, så kan jag prova att cykla en stund så finns det en chans att det lättar lite.

Mina träningsmål: Att hålla konditionen typ. Jag har så många mål med allt annat (bloggen, återgång till studier, youtube, musiken, jobb, giftermål, familj osv.) så med träningen får det vara att jag ska träna några gånger i veckan för att upprätthålla och eventuellt förbättra konditionen, och inte mer än så.