Det obehagligaste jag gjort

I onsdags hade jag och sambon varit tillsammans i fem hela år. Dagen till ära hade jag skrivit en låt som jag gav i cd-format till N. Han gillade åtminstone omslaget, jag vet faktiskt inte om han kommit ihåg att lyssna på den i bilen ännu. (Enda stället vi har en traditionell cd-spelare i. Jag har en extern vid min dator, då jag gör en del cd:er som gåvor till bekanta).

Det som slog mig var hur obehagligt det här kändes, jämfört med tidigare låtar jag skrivit. Jag har ju skrivit en massa låtar om ångest, depression och jobbiga saker, och också låtar till minne av viktiga personer i mitt liv. Men att skriva en låt till min sambo kändes av någon anledning så otroligt jobbigt. För risken finns ju att han inte gillar låten. Det är så sårbart på något sätt.

Jag funderade länge på om jag skulle spela in en version av låten till min YouTubekanal, och till slut bestämde jag mig för att göra det. Så här hittar ni videon:

Jag vet att ni kan bete er när ni kommenterar, men eftersom det här är lite extra känsligt för mig ber jag er att vara lite extra snälla i diverse kommentarsfält.