Stresstålighet

Som utbränd har man sämre stresstålighet än andra.

Både ja och nej. Nu när jag väl är utbränd kan jag hålla med, att överhuvudtaget planera nånting kan vissa dagar kännas övermäktigt.

Men, för att överhuvudtaget gå så långt att man blir utbränd tyder ju på att man tidigare haft så hög stresströskel att man ”klarar av vad som helst utan att vila”.

En del som hört att jag är utbränd har tyckt att jag är för lat för att göra nånting, och därför sjukskriver mig istället. Men utbränd blir man inte av att vara lat. Just nu orkar jag inte blicka tillbaka till tiden vid ÅA för att förklara vad som brände ut mig, men jag kan sammanfatta det så här: heltidsstudier, åtta arbetsgivare, åtta förtroendeuppdrag, tio flyttar, kör, kvartetter, två band, församlingsaktiv. Allt detta på fem år. (Och en del tragedier på samma gång). Låter det som en ”lat studerande med dålig stresstålighet” i dina öron?

Att just stresstålighet är en så attraktiv egenskap som krävs för många jobb säger ju faktiskt en del om vårt samhälle också…