Abstimens

Jag går just nu igenom det värsta medicinbytet i mitt liv. Jag är redan inne på min fjärde antideppmedicin, då inget tidigare funkat på mig, och jag bara fått en massa obehagliga biverkningar av alla mediciner hittills.

Den här senaste utsättningen gör mig verkligen sängliggande (eller just nu soffliggande) då jag mår så illa så jag tror jag ska spy hela tiden. Jag är också extremt yr och det känns som att jag har elstötar i hjärnan lite hela tiden, så jag vågar inte stå upp långa stunder (läs, en minut) för jag tror jag ska svimma.

Ja, och så har jag mens också. Jeij för menskligt-idén att få in i min blogg också, lite mindre trevligt för mig bara. Jag har redan färdigt jobbig mens, men nu är den tusen gånger hemskare än normalt, för min vanliga värk och yrsel blir liksom upphöjd till tusen nu när jag har abstinens, ja, rentav abstimens.

Blä, men jag klarar mig med att tänka att det går över. Om två veckor kanske jag får sova på nätterna igen, och förhoppningsvis funkar min nya medicin lite bättre än de jag haft tidigare.

Det här inlägget var jobbigt att skriva, men jag känner att det behövs. Jag orkar inte längre skämmas över att jag tar antidepressiva, inte skäms ju folk över att ta hjärtmediciner heller. Och depression är en allvarlig sjukdom. Jag tror absolut inte att antidepressiva botar min depression, men de ska kunna ta bort en del jobbiga symptom och göra det lättare att gå i behandling hos min vårdkontakt.