Fysiska symptom på stress och utmattningssyndrom 

Jag har skrivit mycket om ångest och psykiska symptom på min utmattningsdepression, men inte så mycket om mina fysiska symptom. De är ganska många, och de uppträdde mycket tidigare än när jag slutligen vågade söka hjälp.Jag listar dem här årsvis, och det finns säkert en del symptom jag glömt, eller förträngt för den delen.

2011 var jag förkyld väldigt ofta. Sen fick jag urinvägsinfektioner som jag hade svårt att bli av med. Den här hösten hade jag, förutom den största sorg jag nånsin varit med om, en kväll ledig mellan september och december. Hela julen grät jag, och vägrade läsa det jag borde ha läst under jullovet. (Trodde du att unistuderande har jullov? Inte jag)

2012 började med en jobbig urinvägsinfektion som inte ville ge med sig. Jag ville inte vara en börda för sjukvården och vågade inte ringa fast symptomen kom tillbaka väldigt fort efter antibiotikakuren tagit slut, så jag åt en citron (!!) och hällde i mig tranbärsjuice, och symptomen försvann. Sen började jag kissa blod, men trodde att jag hade mens så jag brydde mig inte så mycket. Nästa dag hade jag en konstig värk i ryggen, och den blev bara värre dagen efter. Jag svimmade mitt under en föreläsning, och NU vågade jag ”besvära” vården. Det visade sig vara njursten, och jag var ordentligt sjuk av det här ganska länge. Jag som aldrig har feber hade ca 39 graders feber. Två månader senare kunde jag ännu känna av det. Men det sa jag ju inte rakt ut, för då skulle jag ju inte kunna jobba/avlägga extrastudiepoäng osv. Man tänker ju att varningsklockorna skulle ha ringt här, men jag var mest irriterad. 2012 var annars ett väldigt stressigt år för mig, jag hade kanske 3 hela lediga dagar under hela det året. I maj, när det snart var dags för houtskärsflytt (inför sommarjobb) hade jag hela munnen full med svidande blåsor. I efterhand förstår jag att enda orsaken till dem var stress, eftersom jag ibland fortfarande får såna vid stressiga situationer. På sommaren började jag få kraftig huvudvärk vid åskväder, och jag har aldrig före det här reagerat kroppsligt på väder. Den här huvudvärken känner jag fortfarande av vid åskväder. I slutet av året började mitt hår gå av. Jag hade stora testar som var hälften så långa som resten av håret. Jag gissade att det berodde på stress men orkade inte riktigt bry mig.

2013 jobbade jag extremt mycket. Jag fick många vikarietimmar och ÅA satsade jag lite mindre på den här våren. Jag hade dock kvällsföreläsningar tre dagar i veckan, vilket gjorde att jag väldigt sällan hade ledigt på kvällarna, eftersom jag sedan måste rusa till körövningen. Jag jobbade i Stockholm i hemtjänsten under sommaren, sov i snitt fyra timmar per natt eftersom min väckarklocka ringde fem på morgonen, vilket gav mig ångest och svårt att somna.  Jag drog på mig en förkylning som jag inte blev av med förrän jag var tillbaka i Finland. Jag blödde också näsblod ganska ofta den här sommaren. I slutet av sommaren hände också en del grejer som skakade upp mig ganska rejält, men jag gjorde som jag alltid gjort-tryckte in det i mitt innersta och jobbade på. Hösten 2013 kommer jag inte ihåg, minnet är i en dimma.

2014 skrev jag kand, hade körjubileum med närmare 30 övningar i terminen, plus konserterna och resorna då, och jobbade på 3 olika arbetsplatser. Jag gick upp ordentligt i vikt på en kort tid (ca tolv kilo på tre månader). Hela mars och april var jag i princip bombförkyld.   Jag hade ordentligt spända käkar, jag hade så ont så jag trodde jag hade öroninflammation, men trodde sen att det var nån visdomstand som bråkade och gick till en tandläkare som bara sa att jag hade extremt spända käkar och jag blev skickad vidare och fick en bettskena. På sommaren studerade jag, och tränade som en galning. Jag hade sån ångest över min kropp och min vikt att jag  tvingade mig själv att träna 5-6 gånger i veckan. Här nånstans läste jag en bok med en student som också arbetade och sjöng i kör, och ansågs som otroooooligt driftig, och jag minns att jag bara fnös åt det, ingen tackade ju mig för allt extra jag gjorde. På hösten var jag också mycket förkyld och jag hade massor med deadlines hela tiden. Jag minns att jag nu hade börjat gråta på toaletten vid universitetet, de gånger jag hann dit. Det hade börjat gå utför här redan. 2014 var ett jättetungt år inser jag så här i efterhand.

2015 började egentligen helt okej, men jag  minns att jag hade svårt att orka med nånting annat än kören, ville kompisarna göra nånting orkade jag aldrig vara med, och det var faktiskt en kompis som sade att ”du har ju alltid något med kören, du hinner aldrig”. Och det var sant, jag satt i styrelsen och vi hade jättemånga projekt med kören just den här våren. Jag skulle dessutom börja planera och skriva min gradu då, och det blev ju inte till nånting utan jag sköt det framåt och satsade på kören och jobb. Det ledde till slut till att jag hade huvudvärk precis hela tiden, ont i halsen och en förkylningskänsla som aldrig ville gå om, dålig aptit, ont i ryggen, och svettningar och illamående i princip hela tiden jag var utanför hemmet. Ja, och så sov jag antingen inget alls eller hela tiden.

Så, jag har nog varit sjuk längre än jag varit sjukskriven kan vi konstatera. Fortfarande har jag lätt för att bli förkyld, men jag tror det är kroppens sätt att skrika om att jag måste vila. Jag lyssnade inte när den viskade, och inte när den sade, så nu måste den skrika istället. Lite roligt att olika läkare tolkar dessa symptom olika, jag har fått både diagnoserna ”depression utan somatiska symptom” och ”depression MED somatiska symptom” för i princip samma sjukdomsperiod. Kanske jag ska skriva ett inlägg om detta också?

Lite till som jag kom på senare: Min mens uteblev också våren 2015

Ibland är det bra att skriva upp grejer så man minns hur det var. Man glömmer så lätt!