Tidsschema för bloggen och youtube och rör inte min terapi! 

Ni kanske har märkt att det kommer blogginlägg lite mer sällan sen jag började göra en YouTubevideo i veckan. Jag gillar att göra videorna så dem vill jag absolut inte sluta med. Men jag funderar på om jag borde börja ha bloggen  tidsinställd också så att jag har fasta publiceringsdagar, typ måndag och torsdag? Det skulle kunna hjälpa mig med stressen kring bloggen. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte stressar över den. Och kanske läsarna också är nöjda om de vet att det kommer inlägg under en viss tidpunkt? Tack vare tidsinställning är ju sådant här ganska enkelt att fixa.

Jag  behöver er hjälp. Vilken tid i veckan och på dygnet läser ni bloggar eller kollar youtube? Jag brukar ju publicera på förmiddagar eller mitt på dagen men jag vet inte om det är optimalt ur mina läsares och tittares perspektiv. Ni får gärna svara på frågorna nedanför, eller förstås skriva en kommentar, så ska jag fundera på om jag fixar ett schema för bloggen också och hurdant det isf blir.

Och har ni inte sett mina videor ska ni absolut kolla in dem här!

Och ett viktigt meddelande! Grundarna av rorinteminterapi.se tog kontakt med mig för att sprida sitt ord. Kolla in hemsidan alltså! I Sverige håller Socialstyrelsen på att försöka dra igenom en reform där de som lider av lindrig depression endast erbjuds en form av terapi, kbt, och de som lider av svår depression inte får nån terapi alls. (Ni kanske minns att jag har svår depression, iofs kanske den nu är medelsvår men ändå) Det här är VÄLDIGT dåligt, själv har jag varit utan terapi  (börjat nu) och inte kunnat återgå till heltidsstudier på nästan två år. Varför ska vi i Finland bry oss tänker ni kanske? Jo för att om den här reformen går igenom kommer fpa och liknande  instanser här se att ”där kan vi spara” -och göra likadant! Så gå in och skriv på!

Och haha, tydligen var fredagens inlägg om min livshistoria och att börja i terapi ganska click bait, för även fast jag inte riktigt gjorde nån reklam för det fick det många fler läsare än vad mina inlägg får normalt. Jag tror begreppet ”livshistoria” var boven i detta drama. Det handlade ju om min livshistoria eftersom jag behöver beskriva den för terapin, men jag skulle förstås inte berätta hela min livshistoria i ett blogginlägg. För det första skulle det inte rymmas och för det andra vill jag inte att hela världen kan googla fram precis allt jag varit med om. Det finns många detaljer jag aldrig skulle prata om ens med mina närmaste vänner, så att skriva om det i min blogg är nog inte ens att tänka på. Jag tycker själv att jag hittat ett ganska bra sätt att vara personlig men ändå inte berätta för mycket, eftersom jag fortfarande är rädd för att släppa in folk för nära. Men hej alla nya läsare! Hoppas ni hänger kvar!