Jag är så trött på vitsord
Jag har inte skrivit om hur mina studier går på ett tag. Jag går just nu en kurs i genusvetenskap och senare i vår kommer jag att gå en kurs logopedi. Den senare kursen skulle egentligen börja ren idag, men den blev framflyttad till slutet på april. Jag är helt nöjd över det eftersom jag tror att två kurser samtidigt fortfarande skulle ha varit för mycket för mig. De här kurserna fungerar kanske som något slags arbetsträning för mig, eller studieträning.
Jag har hittills kunnat hålla alla deadlines och mina uppgifter har fått ganska bra vitsord. Men jag är så otroligt trött på vitsord! Jag har jagat höga vitsord i princip sen 1998 när jag började skolan. Ofta med bra framgång. Men jag funderar på om det inte finns något annat sätt att visa studerande på vilken nivå de befinner sig än att gradera precis varenda prestation på en skala. Ibland är godkänd/underkänd tillräcklig information.
Det är ändå flera uppgifter som utgör helheten i en kurs och att hela tiden få vitsord för varenda litet diskussionsinlägg man skriver stressar åtminstone mig att göra mer än jag egentligen borde. Och att göra mer än jag borde leder till att jag bränner ut mig. Det har jag varit med om och jag är ju inte ens nära på återhämtad från min första utmattning. Och jag har fortfarande en prestationsbaserad självkänsla. Dessutom, hur motiverar du ett vitsord baserat på ett diskussionsinlägg? Har personen skrivit tillräckligt många ord, eller har hen rätt åsikt?
Ibland har man en sämre dag och orkar inte prestera på topp. Är man då en människa som vill ha höga vitsord kan det vara ganska jobbigt att veta att man måste sätta mycket krut på en uppgift så att man håller upp sin standard. För om man är van med höga vitsord känns ett lågt vitsord ofta lite jobbigt, även fast det kanske var förväntat.
Hittade en sån här bild på min dator. Tyckte den passade till det här inlägget, och att den var lite kul överlag.
Jag klarade annars av att ringa ett samtal idag. Ni som följer min blogg vet att jag har ganska allvarlig telefonrädsla. Jag fick hjärtklappning och svårt att andas en stund och stammade ju bara de första meningarna, och blev ju förstås helt slut efteråt, men jag klarade det!
