Bra gjort istället för oj, så du är duktig

Jag har konstaterat att orden ”oj så du är duktig” är min drog. Jag älskar att få höra hur otroligt det är att jag klarat av allt jag klarat av. Därför blev min utmattning ett extra hårt slag i ansiktet för mig. Nu är jag ju dålig trodde jag. Prestation, och framför allt beröm för bra prestationer, har varit extremt viktigt för mig, och utan det har jag inte vetat vem jag är. Delvis för att denna typ av beröm har varit det som jag mest fått. Jag har alltså lärt mig att jag är bra om jag presterar bra. Att mitt värde ligger i mina prestationer. Därför kan jag ha väldigt svårt att förstå att t.ex. min sambo inte sticker nu när jag inte ”gör någon nytta”. När han inte har något (pengar) att vinna på att vara med mig, eller möjlighet att skryta om mina prestationer.

Jag börjar sakta inse att detta inte är sant, och att det är väldigt ohälsosamt för en själv att tänka så i längden. Därför har jag börjat fundera på hur jag ger beröm åt andra, t.ex. mina kompisar. Jag tror att det här kan ha betydelse för hur vi uppfattar oss själva. Får vi bara beröm de gånger vi gjort något bra, och något i stil med ”vad du är duktig” så tror vi till sist att vårt värde hela tiden måste upprätthållas. Att vi inte är värda något om vi inte hela tiden förbättrar oss själva. Och samhället tjänar på det här. Tänk bara på alla själv-hjälpsböcker som ges ut hela tiden. Duktig är ett lite farligt ord, eftersom det anspelar på både prestation och på en egenskap. Men egenskapen får man inte om man först inte presterar. Ingen tycker att jag är duktig när jag ligger på soffan och har ångest.

Det är viktigt att skilja på person och prestation. Jag kan det i förhållande till andra människor, men inte i förhållande till mig själv. Därför har jag börjat markera det i hur jag ger beröm till andra personer, för kanske jag hajar till i förhållande till mig själv på det viset. Min ena kompis tog precis examen från en yrkeshögskola (eller kanske får hon sin examen snart, men fick veta att allt är igenom) och jag skrev förstås grattis åt henne. Nu kommer vi till det viktigaste i det här sammanhanget, jag fortsatte inte med ”oj vad duktigt” utan skrev istället ”bra jobbat” för det är det. Bra jobbat alltså, hon har fått examen. Bakom en examen ligger jobb. Därav berömmer jag prestationen och inte personen. Och jag tycker om henne vare sig hon har den där examen eller inte. Det är en viktig skillnad. Och jag borde bli bättre på att uttrycka att jag tycker om mina vänner, bara så där. För så är det. Jag tycker om dem för det är roligt att umgås med dem. Hur många, eller få, examina och hur mycket eller lite pengar de än har.

Här är vi på färjan mellan Houtskär och Korpo vid midsommaren 2009. Fortfarande bra vänner, och det har ingenting med någonderas prestationer att göra. (Och ja, jag har tillstånd att publicera den här bilden) 

Och ja, det var ett jävla tjat om min youtubekanal, men jag tycker det är så fasligt roligt att göra videor till youtube. Min senaste hittar ni här. Och ja, ha en bra Kristi himmelsfärdsdag ifall ni firar det. Och så har jag inte kommenterat händelsen i Manchester. Jag har inga ord. Och jag vet att det inte hjälper fast jag skulle skriva styrka till offren, men jag tänker på dem. Det är en jobbig värld vi lever i. På så många vis.