Jag är dålig på sociala medier

Jag har märkt att jag inte alls är bra på sociala medier mera efter min utloggning. När jag loggade in på nytt i februari efter tre månader utloggad, satte jag upp en bild på instagram varje gång jag skrivit ett blogginlägg eller gett ut en YouTubevideo. Det var i princip det enda jag lade upp, för jag hade ju glömt en stor del av vad man ”ska” eller ”brukar” lägga upp. Efter en tid började jag lägga upp lite annat material men sen kändes det igen som att jag inte hade något att lägga upp.

Mitt liv är tyvärr ganska ointressant enligt mig själv. Jag dricker kaffe, kämpar med att lära mig att vila, har ångest, hänger upp tvätt, äter, tittar på YouTube, gör youtubevideor, stickar, skriver blogginlägg, och så försöker jag igen vila lite. Jag har inget fancy jobb, och när jag studerar studerar jag bara svenska språket (eller ja, alla kurser är ju som tur avklarade ren 2014, det är ”bara” gradun och biämne kvar) Inget superspännande precis. Ingen intervjuar mig och jag är oftast bara för mig själv (något som jag faktiskt trivs ganska bra med för tillfället). Så varför skulle jag lägga upp något på instagram från mitt privatliv? Vem bryr sig liksom? Idag borstade jag håret och inte bara tänderna som igår. Och? Vem skulle vara intresserad av vad jag gör?

Men jag tror att folk kanske är intresserade just av andras privatliv. Jag är bara så övertygad över att jag inte har något att säga, och att jag då kan hålla mig ”professionell” på så vis att jag mest delar när det händer något här eller på YouTube. Det att jag alltid loggar ut på veckoslut ger säkert också en distans till mig, och det är nog nödvändigt i min livssituation. Jag känner fortfarande ibland av den ångesten som orsakade min utloggning ibland, och därför är det skönt att vara i fred på veckoslut. Somrar är jobbiga, då gifter sig en massa bekanta och många blir färdiga från universitet och yrkeshögkolor, och jag tänker ofta ”ännu ett bröllop jag inte var bjuden till”  eller ”jaha, alla andra klarar av universitetet med toppbetyg förutom jag”.

Ofta är det helt självklart att jag inte är bjuden till en massa bröllop, för jag släpper inte in folk i min sfär.  Jag har lätt för att bli kompis med folk, men inte vän. För jag har haft så många ”bästa vänner” som sedan hittat någon annan som varit roligare att vara med. Och så klart har jag ju förklarat det med att det nog är mig det är fel på, att det är mig det inte går att bli vän med. (Obs! Jag HAR vänner, och jag har faktiskt lärt mig ganska tydligt vilka som är riktiga vänner de senaste åren. Vilka jag skulle kunna lita på, och som jag sakta faktiskt börjar släppa in, men det är inte alltid så lätt när det finns ärr från förr.) Och att det är jag som är så dålig så jag inte får examen,  fast jag högst antagligen blir magister nån gång 2018. Men det svider när originalplanen var att vara magister 2015.  Jag undrar om jag hade haft lika dåligt samvete om jag haft en somatisk sjukdom som tvingat mig att vara hemma i över två år? Högst antagligen inte.

Vad använder ni sociala medier till? Vad avgör vem ni följer, vad ni ”like:ar”, vad ni tummar upp? Och nu när vi ändå håller på, här hittar ni min facebooksida, min instagram och min youtubekanal.  Om ni vill kan ni ju följa, tumma upp och ha er! Om ni vill veta varför era tummen upp är viktiga kan ni ju läsa det här inlägget av Danielas Dagbok. På veckoslutet ska jag till Korpo och koppla av med vänner, och jag kommer att försöka vlogga lite därifrån, så håll utkik på min youtubekanal på onsdag nästa vecka. Min senaste video från igår hittar ni här.

Från ett bröllop jag faktiskt VAR bjuden på sommaren 2015 när allt var som värst. Så gulligt och personligt av paret att sätta ett gammalt smeknamn som namnskylt åt mig. <3 Och att överhuvudtaget bjuda mig, jag behövde verkligen få gå på ett bröllop just då.

Och där kan ni gå och gilla min senaste instagrambild från tidigare idag. Även om jag inte är bra på sociala medier så försöker jag ju.