Två år i Esbo
I tisdags var det två år sen vi flyttade till Esbo. Idag är det två år sen jag skrev mig i Esbo. (Vi flyttade på en lördag och adressändrade på måndag). Jag minns att förra året den här tiden kändes det som att Esboflytten var igår. Nu känns det däremot som att det är en evighet sen vi flyttade hit. Jag har liksom gått igenom så mycket sen vi flyttade hit.
Den konflikten upplever jag också i förhållande till mina studier. Jag har gått igenom så enorma förändringar sen jag blev sjukskriven i maj 2015, men ÅA har inte ändrat mycket. Och ibland blir det kortslutning i min hjärna på grund av det här. I början av veckan var jag riktigt stressad på grund av det här. Jag grät enorma mängder för jag kände mig både ensam och som att jag ändå inte vill ha hjälp av någon. Och så är jag så rädd för att jag ska behöva må så dåligt som förut. En rädsla som både skyddar och begränsar tror jag. Skyddar på det sättet att jag försöker göra allt för att undvika det, men begränsar för att det ändå är frågan om rädsla. Rädsla brukar begränsa. Jag ska skriva mer om det här, för det är viktigt.
Men i alla fall, två år i Esbo, två år i huvudstadsregionen. Och jag måste säga att flytten hit verkligen var bland det bästa som hänt mig. Jag tror att jag behövde komma bort från Åbo, efter att ha bott där i 21 år. (Minus fyra somrar då jag jobbade på annat håll, så 20 år i praktiken) Jag hade mina fördomar om huvudstadsregionen (jag är trots allt uppvuxen i Åbo, och en del fult om huvudstadsregionen och folk härifrån har jag nog fått höra genom åren). Och vet ni, jag har fått dem krossade. Jag har ju förstås träffat folk härifrån tidigare, och allra oftast är folk härifrån riktigt trevliga, men det blev extra tydligt när jag faktiskt bodde här. Jag kan ibland bli förvånad över hur annorlunda folk är här jämfört med i Åbo.
Jag var ju så orolig för hur det skulle bli med mina sånglektioner när jag flyttade hit, men envis som jag är så fixade jag också det. Första året jag bodde i Esbo åkte jag till Åbo en gång i veckan och sjöng, och sedan kom jag ju in på musikinstitutet här. Det var skönt att inte behöva byta lärare igen i augusti. Och också musikteorin är jätterolig. Haha, det hade jag inte trott på om jag sagt till 15-åriga jag, att jag skulle tycka att musikteori är jätteroligt. Men ser ni, jag har insett att musikteori också är att syssla med musik.
Vill jag flytta tillbaka till Åbo? Allra helst inte. Jag och den staden är färdiga med varandra åtminstone för en tid framåt. Nu skulle jag nog säga att om jag ska bo i Finland vill jag helst bo i huvudstadsregionen, faktiskt. Vilken tur att jobben finns här då. Fast nu är det förbjudet att tänka på jobb för mig. Åtminstone det här året. Jag ska hitta ett studietempo som passar mig och sen kan jag börja fundera på jobb sen när magistersexamen närmar sig.
En suddig bild på Kägeludden. Tagen i december då jag väntade på en buss hem efter att ha varit i Helsingfors och träffat vänner.
Och idag har jag tyvärr ingen sånglektion, men ni som följer mig på instagram vet ju att jag har köpt en blockflöjt förra veckan, och det är roligt att öva på den. Och så spelade jag in stycket jag övar på på sånglektionerna på tisdag, och gjorde en youtubevideo av det. Här hittar ni videon:
