Är det realistiskt?

Det här med jobb och att jobba är något jag funderar ganska mycket på nu när jag igen är en del av arbetslivet. Eller ja, jag är ju på praktik men jag får lön och arbetar likadana dagar som resten av personalen på kontoret, så därför kallar jag min praktik jobb. Jag betraktade jobb som något nästan heligt innan jag blev sjukskriven, och tog tacksamt emot alla jobb jag bara kunde få. Det här ledde till att jag åren 2010-2015 har arbetat för åtta arbetsgivare (enligt pensionsutdraget jag fick 2015 då) vid sidan av mina heltidsstudier, och en massa frivilligarbete och föreningsaktiviteter.

Så blev jag ju som bekant sjukledig, och fick tänka om med det här med jobb. Det var ju först en chock när jag inte kunde jobba, och jag kände mig som världens sämsta människa. Inte ens jobba kunde jag mera. Jag har aldrig upplevt att jag varit ”bra” på att studera, men jobba har jag oftast klarat av utan särskilt många problem.

Under min sjukledighet kollade jag väldigt mycket på YouTube. Och jag insåg att det finns såna som lever på sina youtubekanaler, bloggar och andra sociala kanaler. Visst visste jag om det tidigare, men nu blev det mera verkligt för mig. Och jag tycker ju det är roligt att blogga och göra videor till youtube. Jag kan tänka mig att om det bästa man vet är att göra videor till youtube eller blogga, så är det också det man helst jobbar med. Men det som jag ofta reagerar på när man ser influencers av olika slag, (oftast dessa som uppmuntrar till positivt tänkande i alla situationer) är när de förklarar att man ska sträva efter att ha ett jobb som man aldrig behöver semester från. Och jag kan bara inte undvika att fundera på hur realistiskt det är att man landar ett sånt jobb?

För det första så ger det en enorm skuldkänsla om man inte har ett sånt jobb, och alltså ibland längtar till att det är ledigt. För det andra har alla olika förutsättningar. Det är inte bara att ”blogga tillräckligt mycket” eller ”göra tillräckligt bra videor” för att det ska vara möjligt att kunna leva på det. Timing och tur är också en stor bit i det hela, men det säger knappast de stora influencerserna (nu vet jag inte hur influencers ska böjas i bestämd form pluralis, så det här blev min lösning) högt. (Jag säger inte att de inte jobbar hårt, men hårt jobb är oftast inte hela sanningen till deras framgång.) För det tredje, så är vila faktiskt ett grundbehov hos människor. Alla behöver vila och göra annat än att jobba.

Jag nämnde i mitt inlägg om Sri Lanka-resan jag var på i april, att jag träffat och pratat med en professionell operasångerska under den resan. Hon berättade att hon trivs i Sri Lanka och att det är bra för hälsan att vara där. Jag tänkte ju genast på att luften är fuktig, och att det är bra för stämbanden. Och hon genast höll med om det. Men hon påpekade också att det är viktigt att vara ledig från sitt jobb emellanåt. Också fast man älskar det man gör. Och det var extremt viktigt för mig att höra. För ibland kan jag känna mig extremt dålig om jag inte orkar öva på någon sång eller liknande. Då kan jag ju inte älska att hålla på med musik om jag inte vill göra det 24/7?

Det är viktigt att sträva efter ett jobb eller en sysselsättning som är så meningsfull som möjligt. Men jag tror faktiskt inte att något är roligt precis ALLA gånger man håller på med det. Och därför tror jag målsättningen om att ha ett jobb man aldrig behöver semester från är orealistisk. Den skapar bara onödig stress och skuldkänslor. Sträva alltså efter en trevlig tillvaro, men försök att inte skämmas över att ibland längta efter lite ledigt!