Mår jag tillräckligt dåligt?

Undrar du om du mår ”tillräckligt” dåligt för att söka hjälp? Då ska du söka hjälp! Sök hellre hjälp ”för tidigt” än i ett sent tillfälle. Då kanske du slipper vara sjuk lika länge, och undviker i bästa fall sjukledighet. Att prata med nån utomstående som inte har sin egen version av ditt liv och din person behövs ibland, och jag tycker det borde uppmanas att man pratar med någon psykolog ibland. Det behöver avdramatiseras, och vi borde sluta hysch-pyscha med vår psykiska hälsa.

Jag ångrar att jag sökte hjälp så sent som jag gjorde, idag hade jag uppmanat 20-åriga jag att söka hjälp hos studenthälsan och tacka nej till alla extra uppdrag jag tog emot utan att tänka. Jag önskar att jag som 20-åring hade vetat att man FÅR gråta och vara ledsen då någon dör, och att man inte måste visa alla att man är stark hela tiden. Att jag inte visste detta ledde till att jag klistrade på ett leende och arbetade nonstop i fem år tills jag inte kunde läsa en tidningsartikel till slut, hade konstant huvudvärk och var irriterad eller ledsen hela tiden. Först då min sambo uttryckligen sade att ”jag tror du är utbränd” vågade jag inse att jag inte mår bra.

Jag lider fortfarande av grova koncentrationssvårigheter, har inte läst en bok sen mars 2015, orkar oftast inte med folk för jag måste lyssna så noga för att minnas vad de säger, har jag varit någonstans över helgen blir jag oftast bombförkyld för mitt immunförsvar är helt skit. Och nu har jag varit sjukskriven redan över ett år!

Så, om du mår dåligt, sök hjälp! Du har rätt att må bra!