En ny syn på mardrömmar

Jag drömmer mardrömmar väldigt ofta, och jag tror att det är ett symptom på min utmattningsdepression. Första året som sjukskriven drömde jag mardrömmar varje natt, nu kommer de inte varje natt men ganska ofta ändå. Dessa mardrömmar är säkert också en orsak till att jag har svårt att somna. 

Nu kanske nån säger att Oj vad jobbigt, och jo, det är jobbigt. Men jag har börjat tänka på dem på ett annat sätt än tidigare. För visst är det trevligare att vakna upp ur en mardröm och märka att det inte var på riktigt, än att vakna upp ur en önskedröm och märka att den inte var sann?