Språknojor

Jag har under de senaste veckorna haft ganska svårt att formulera mig. Jag märkte det extra tydligt igår när jag var på läkarkontroll, jag stammade och hade svårt att få fram orden. Visserligen gick samtalet på finska (som jag nog behärskar flytande, men det är ändå inte mitt förstaspråk) men också annars har jag haft svårt att hitta ord och uttryck. När jag skulle skriva mejl till en terapeut (på svenska då) häromdagen tog det mig en halvtimme att skriva två meningar, för jag letade ord så länge.

Jag vet att detta är såväl ett utmattnings- som ett depressionssymptom, men det är lite störande när det kommer nya symptom hela tiden, trots att jag borde ha haft tid att vila upp mig. Jag var visserligen jättestressad i slutet av förra året, jag var på resa och hade konserter och prov och blev förkyld. Men ändå, jag trodde att jag, genom bloggen skulle ha fått lite av mina språkliga färdigheter tillbaka, men nej.

Jag tror att det också beror på att jag nojar väldigt mycket om vad stilen på mitt språk säger om mig. Under studietiden fick jag ganska hård kritik för mitt språk. Mitt språk var visserligen korrekt, men inte vetenskapligt. Och det här höll på att äta upp mig, om det inte gjorde det också. Utbränd blev jag ju. Så kanske det beror på det, att jag delvis är trött men också orolig. Jag vet inte, så vi får se hur mycket jag skriver, och hurdan kvalitet inläggen kommer att ha en tid framåt.

En bild från sommaren. Jag tyckte jag såg passligt fundersam ut på den för det här inlägget.