Terapitankar

Idag har jag varit på kartläggningsbesök hos en psykoterapeut. Jag har en massa tankar kring det här och behöver sova på beslutet om jag fortsätter med den här personen, men första känslan var ganska bra. Det kändes som att hen hade lite liknande sätt att behandla depressioner som den sjukskötare jag gått hos i höst. Detta kan ju bero på att sjukskötaren också gått en utbildning i kognitiv terapi. 

Det som var väldigt befriande hos terapeuten var att hen genast förstod att jag nog lidit av en lång depressionsperiod, kanske redan från 2010-2011. Tidigare har det betraktats som att jag är i en svår depressionsperiod men att det varit frågan om återkommande depressioner, när det kanske i själva verket varit så att jag haft depression den största delen av tiden sedan 2010, med bättre perioder lite då och då. 

Det som oroar mig är i hurdan omfattning hemuppgifterna kommer att vara. Jag tror att idén med hemuppgifter är bra, då kan man fokusera på sitt psykiska mående också i vardagen, och kanske göra upptäckter man inte gjort annars. Men jag är rädd att det kan bli lite för mycket skrivande för min koncentrationsförmåga. Men kanske terapeuten kan ta det här i beaktande när man inleder terapin, ifall jag alltså inleder ett vårdförhållande med hen. 

Ja ja, nånstans kom jag ju i alla fall. Får se vart det leder.