När man tror att någon hatar en för att hen inte like:ar ens facebookprofilbild är det kanske dags för lite some-avstånd

Hemkomstångesten var total nu när jag kom hem från Barcelona. Jag har rest massor nu sen april och det blev väl lite konstigt att FÅ vara hemma nu. Jag trivs jättebra hemma, så ångesten beror inte på det i det här fallet. Det är säkert nån slags omställning som blir svår för mig.

Som jag skrivit tidigare hade jag en tre månaders facebook- och instagrampaus vid årsskiftet och sedan jag loggade in igen har jag alltid varit utloggad under veckoslut, med undantag för några enstaka lördagar då jag behövt kolla facebook ifall någon kompis skrivit något om t.ex. tidtabeller inför någon fest eller liknande. Jag var dock inte utloggad veckoslutet 19-20.8 då jag var i Barcelona. Dels för att jag skulle kunna dela med mig av mina upplevelser, när det nu en gång hände nåt också i mitt liv. Och så råkade ju attacken i Åbo (och Barcelohända just då, så jag ville kolla att mina vänner som bor där var okej.

När jag kom hem gick jag snabbt igenom bilderna jag (eller brorsan då) tagit med systemkameran för att byta profilbild på facebook. Jag hade en gammal bild från juli 2016 som jag inte mådde så bra av att se då jag hela tiden påmindes om hur obekväm jag var under den tiden. (Jag är inte helt bekväm i mig själv ännu heller, sånt tar tid, men lite bättre självkänsla har jag ändå) Jag bestämde mig för en bild och lade upp den. Det här var dessutom en typ av bild jag inte normalt skulle lägga upp, p.g.a. att bl.a. mina armar syns på den. (Ett av många kroppskomplex som kommit av viktuppgången orsakad av hormoner och stress) Jag tänkte inte så mycket på like:sen förrän på kvällen när jag kollade in hur många som kommit. Och märkte att en av mina närmare vänner inte like:at min bild. Att man överhuvudtaget ska like:a folks profilbilder är ju också sånt man kan fundera vidare på, men det är ett annat inlägg. Tror nämligen att det bidrar till en del stress som inte skulle uppstå utan de där like:sen.

Jag tänkte genast att jag nu gjort bort mig för att min vän inte like:ade bilden. Att jag sagt något korkat när hen var här förra veckan (alltså för två veckor sen enligt dagens tid, men förra veckan när det här hände), eller bara annars att något hade hänt. Jag blev så panikslagen av det här så jag blev tvungen att kolla om hen like:at min status om Åbo- och Barcelonaattackerna. Det hade hen och jag blev lite lugnare. Jag har reagerat så här förut, hösten 2014 trodde jag att flera personer hatade mig för att de inte like:at mina uppdateringar på some på en tid. Och jag vet ju att det knappast är sant, men då den hösten hade jag nog redan en svår depression trots att jag inte var sjukskriven än. Också det där att tro att jag sagt något elakt eller sårande när jag umgåtts med folk har jag gjort förr. Lite extra mycket de sista åren vid ÅA. Kanske jag tror att folk hatar mig för att jag själv gör det ganska ofta fortfarande?

Men det som det här egentligen bekräftade var att det igen blivit lite för mycket sociala medier för min del. Men det är också så att jag inte träffar mina vänner så ofta mera efter att nästan alla (också jag) flyttat från Åbo, som sociala medier fyller en funktion. Man vill se vad de gör nu och då. Men jag kände ändå att det igen var dags för utloggning, åtminstone över veckoslutet. Och att jag sedan skulle känna efter om jag behöver vara utloggad den sista sjuklediga veckan innan studierna sätter igång den fjärde september. Veckoslutets utloggning gjorde gott, och nu ska jag försöka vara lite mindre aktiv också under den här veckan. (Nästa vecka jag skicka ett mejl till min eventuella graduhandledare. Jag hade en handledare våren 2015, och skulle vilja fortsätta med samma person, men eftersom det ändå gått över två år sen det här är det bättre att jag frågar på nytt, ifall hen har fått många nya att handleda. Så inte så stressigt ännu då, men för en som inte klarat av att studera heltid på länge är det ändå en början.)

Här är den nya profilbilden jag skriver om.

Och ja, jag är tydligen tillbaka med bloggandet igen. Det var bra med paus, men jag fick så många tankar som behöver formuleras i blogginlägg, så here we go again! Hoppas ni är glada att bloggen är tillbaka!