Trögstartad

Stort tack för stödet kring mitt #metoo-inlägg både på instagram och här på bloggen. Jag kommer kanske aldrig att klara av att berätta hela historien så här på bloggen, men en del har jag i alla fall kunnat berätta. Och det känns bra, men nu ska jag skriva om något helt annat.

Jag har märkt att jag är ganska trögstartad just nu. Jag behöver mycket tid på morgonen att vakna och det tar tid innan jag kan göra något produktivt. Jag vet att det här delvis beror på depressionen, den gör att ingenting riktigt känns meningsfullt och därför är det svårt att gå emot den känslan. Vad spelar det för roll liksom? Jag kommer ändå inte att kunna bli färdig när jag vill.

Igår var jag hemma hela dagen, för att jag äntligen skulle få bli av med förkylningen jag ännu också har. (Det är en envis hosta som inte riktigt vill ge sig). Det var meningen att jag skulle skriva en forskningsplan till gradun och uppsatsen och också göra en uppgift i logopedikursen jag går nu. Och jag fick lite gjort. Men jag är SÅ LÅNGSAM. Och så blir jag arg på mig själv för att jag är slö och inte får något gjort. (Fast nu det inte heller är sant, jag får visst saker gjorda, men ganska lite jämfört med innan sjukskrivningen)

Jag tror den största boven är depressionen, som gör att jag både har svårt med att börja med grejer, och att jag sedan är extremt kritisk till allt jag gör och förminskar det jag sedan åstadkommer. Men jag tror också förkylningen har en del i det hela. Jag blev alltså förkyld för över två veckor sen. Sen blev jag nästan frisk, gick på kurs fredag och lördag, och så var kaktusen i halsen tillbaka igen. Personligen vet jag ju att mina förkylningar aldrig går om särskilt fort, och tyvärr har jag inte möjlighet att vänta ut dem. Och då förlängs de ju egentligen. Det är ändå jobbigt när det inte vill ge med sig. Just nu går jag på hostmedicin som jag också tror att är en orsak till att jag är så trögstartad. Men om jag inte tar den hostar jag dygnet runt. Och det tredje tror jag är ovana. Jag var ju trots allt sjukskriven i över två år. Visst, jag studerade faktiskt lite på våren, men det var ganska grundläggande studier, och inte riktigt i samma nivå som en gradu.

Nåja, det kanske inte är så farligt egentligen. Jag har liksom en graduuppsats och en logopedikurs att göra den här hösten,  med en deadline i den senare på fredag, och den uppgiften är nästan färdig. Och september gick faktiskt över alla förväntningar när det gäller mina studier. Och den där forskningsplanen är inget obligatoriskt, utan det är främst för att hjälpa mig att sortera mina tankar kring gradun och uppsatsen. Jag hade tänkt att försöka få den färdig den här veckan, och den är nästan färdig. Får se bara om jag vågar skicka iväg den till handledaren.  Och jag har valt att göra så lite i höst just för att det ska finnas tid till att vila om jag får behov till det. I mitt senaste läkarintyg står det också ”gradvis återgång till studier på hösten”, vilket jag borde följa. Jag borde också lära mig att inte bli besviken när hälsan begränsar, men det är så svårt.

Gammal bild från 2016, men jag ser väl fortfarande ut ungefär så där.

Veckans youtubevideo är en vlogg från förra fredagen. Jag gillar faktiskt att youtube och bloggen rör sig ifrån varandra. Då är det liksom någon vits med att ha båda. Och så är det ju det att jag inte tycker om att visa mig ledsen och sårbar, så därför håller jag mig till lite mera lättsamma ämnen på youtube, och så bloggar jag om de svårare ämnena istället. Min kanal nådde 40 (eller ja, 42) prenumeranter förra veckan. Kanske vi kan nå 50 innan nyår? Om du vill prenumerera på min kanal kan du klicka här. Det kommer att komma en hel del musikrelaterade videor nu på hösten och vintern! Här kommer ni till vloggen: