Om jag var en luciakandidat…

Ideala Catariina skrev förra veckan ett blogginlägg där hon svarade på folkhälsans intervjufrågor till luciavalet. Jag har lussat mycket i mina dagar och totalt älskat det, men jag har aldrig varit tillräckligt populär för att bli vald till lucia, och det gör faktiskt fortfarande ont inom mig. Jag drömde nämligen länge om att få vara Åbos, eller Finlands lucia. Därför tänkte jag fylla i de här frågorna. Och det rörde sannerligen upp en hel del känslor. Jag har fyllt i den helt som att jag skulle ha blivit intervjuad på riktigt. Personligen tror jag faktiskt att jag nu skulle vara en bättre lucia än jag varit för t.ex. fem år sen.

Vad fick dig att vilja ställa upp i luciavalet?

Jag har älskat lucia sen jag var barn och aldrig blivit vald till lucia. Jag älskar musik och sång över allt annat på jorden och vill gärna dela och sprida den passionen med andra människor.

Vilka är dina förebilder?

Likt Catariina måste jag också säga mina vänner. Och min sambo. Och min moffa som tyvärr inte lever mera. Och mina sånglärare.  De här personerna är (/var) kloka, öppensinnade och snälla. Det var mycket tack vare vännerna som jag vågade söka psykiatrisk hjälp och jag kan helt ärligt säga att det räddat mitt liv. Jag var alltså sjukskriven för utmattning, svår depression och panikångest i två år och tre månader. Jag driver en blogg som handlar om min återhämtning ur det här, för den är inte över trots att jag inte mera är sjukskriven. Med bloggen försöker jag uppmana unga som mår dåligt att våga söka hjälp.

Vilket är ditt bästa luciaminne?

När jag fick vara ”Åbo lucia” 2011. Luciagruppen har många uppdrag i december, både före och efter själva luciadagen. I Åbo brukar förra årets grupp göra de uppträdanden som infaller före luciadagen, och vid luciadagen tar årets grupp över. Jag var tärna i Åbo lucia 2009, och turnerade alltså runt med ”gamla gruppen” 2010. 2011 var lucian för 2010 på utbyte och därför behövde gruppen förstärkning. Då var jag med på några uppträdanden, och vi turades om att vara lucia. Då fick jag vara lucia vid ett framträdande och det var kul.  I september 2011 gick min bästa vän bort i en motorcykelolycka och jag var helt utom mig av sorg, men när jag fick vara lucia den där ena gången kunde jag för en kort stund känna något annat än bottenlös sorg. Men jag står fortfarande fast vid att jag aldrig blivit vald till lucia.

Åbo lucia 2009 som tärna. Vi blev väl omhändertagna av Folkhälsans personal och det var roligt att vara tärna också.

När jag var kanske 10 och jag fick ha äkta ljus i min plastkrona och gick runt i min farmorsmors hus (alltså ett höghus) i Jakobstad på julafton och lussade för henne och hennes grannar. Det uppskattades både av publiken och lucian.

Här som ”Åbo lucia” mitt i stressen hösten/vintern 2011. Den konstiga minen kommer från att jag sjunger då bilden är tagen. Jag har blurrat tärnan bakom mig då jag inte vet om hon kan tänka sig att synas på min blogg.

En 18 år ung tärna i Lundo (utanför Åbo) 2009. Här tycker jag mig se ett hopp i mina ögon som försvunnit på luciabilden. Jag hoppas det kommer tillbaka i något skede av mitt liv. Och oj vad det stör mitt perfektionistöga att jag håller ljuset snett. 

Hur tar du hand om dig själv?

Jag tar pauser när det känns hopplöst. Jag går i terapi och äter antidepressiv medicin och en medicin som hjälper mig att somna. Jag bloggar men bloggar inte om allt. Jag lagar mycket mat själv och försöker se dagsljus utomhus varje dag. Jag försöker bli bättre på att öppna upp mig för sambon och vänner men försöker låta det ta tid.

Det sägs ofta att lucia ska sprida ljust i mörkret – finns det något särskilt mörker i vår tid som lucia ska skingra?

Jag tänker på min blogg och mitt huvudsakliga syfte med den- att sprida information och krossa stigmat kring psykisk ohälsa. Vi har kommit en bit på vägen redan, men det finns fortfarande många människor som tycker att man bara ska rycka upp sig och sluta gnälla.

Däremot skulle jag faktiskt inte klassa psykisk ohälsa som mörker. Utan snarare som en nyanslös dimma. Men jag tror jag kan vara ensam om den här iakttagelsen.

Vad betyder musik för dig?

Musik är min första och största kärlek i livet. Sambon är förstås min största kärlek när det gäller människor, men musiken är på en annan nivå. När allt annat är skit finns musiken kvar och tränger sig på något konstigt sätt in genom alla filter av depression. Jag brukar säga att jag minns när jag satt på litteraturvetenskapsseminarier och diskuterade lyrik och försökte känna något av texten jag läst. Och det var helt omöjligt. Sen när jag kunde höra samma dikt tonsatt rördes jag till tårar. Musik för mig är acceptans på samma sätt som ett husdjurs kärlek. Villkorslös. Kravlös.

Vad ska lucia inte göra?

Säga ”det blir nog bra”, ”tänk positivt” eller andra meningslösa ogenomtänkta fraser. Strunta i att alla människor är olika och ”stöda” folk genom att säga saker som ”ta lite d-vitamin” eller ”gå ut på en promenad så mår du nog bättre”. Samma som vem som helst inte ska göra helt enkelt.

Om du vinner en miljon på lotto, vad gör du med pengarna?

Satsar på musik till hundra procent. Köper ett hus och sätter resten på sparkonto så jag aldrig mer behöver stressa över pengar. En stor del av min utmattning kommer från osäker ekonomi.

Var finns ditt smultronställe?

Hemma. Jag har världens bästa hem!

Vad gör du om tio år?

Ingen aning. Förhoppningsvis kilar jag stadigt med samma man som nu, och vi har några knoddar som jag är snäll med. Det är så otroligt viktigt att man är snäll med folk, och jag hoppas att folk tycker att jag är snäll! Jag vill också att mina egna projekt (musiken, bloggen och youtube) ska få ha större plats i mitt liv än nu, och att jag inte mera studerar vid ÅA.

PROFIL

Fredrica Nyman

Ålder: 26 år

Familj: Sambon N

Gör: Skriver gradu ”på distans” (studerar i Åbo, bor i Esbo)

Hemort: Esbo, Åboriginal

Gör helst: Sjunger, spelar något instrument, bloggar och gör youtubevideor, pratar strunt med sambon

Favoritbok: På grund av min depression har jag tyvärr inget intresse av att läsa böcker just nu. Jag har också ett litteraturvetenskapstrauma, om att vissa böcker ska man inte tycka om av olika orsaker, så den här frågan är jobbig.

Sjunger helst: Just nu har jag julstämning för första gången på säkert åtta år. Så jag sjunger (och spelar på blockflöjten som är min nya kärlek) en massa julsånger just nu. Annars brukar jag tycka jättemycket om det mesta som jag jobbar på med min sånglärare, speciellt mycket tycker jag om att sjunga på italienska. Och så tycker jag många finska traditionella sånger är helt härliga.

Det här fick bli ”veckans lista” då veckans sevendayslista handlar om jobb och karriär och den tyvärr får mig att känna mig dålig och ”efter” alla andra p.g.a. min långa sjukskrivning. Sen kan man ju förstås fundera på varför det är ett sånt slag i ansiktet för mig att jag inte blev vald till lucia. Jag anar vad det beror på, men är inte helt säker på om jag vill skriva om det hit. Men det har väl, surprise surprise, med en känsla av otillräcklighet att göra.