Att få en kick av att vara fullbokad

I tisdags hade jag mycket program. Jag påbörjade dagen med terapi, sedan åkte jag till Åbo på graduseminarium och planering inför min föreläsning i december. Jag kommer att berätta mera om den när jag har mera exakta uppgifter än jag har i dagens läge. Men alltså, 14.12 vid Novia (Obs! Henriksgatan 7, inte mera Nunnegatan. Samma hus som ÅA-hanken var i förr) Eftersom bussresan till Åbo är åtminstone 1,5 h lång (ibland närmare två timmar p.g.a. flera stopp på vägen) var det alldeles tillräckligt med program för en dag.

I måndags kom jag på mig själv med att tänka ”ja, i morgon är en fullbokad dag, då behöver jag inte känna mig lika onödig som idag”. Jag fick mycket gjort också på måndag så den här tanken var ju egentligen helt obefogad. Men problemet med den här tanken är att den vittnar om att jag känner mig viktigare ju mer bokad jag är. Och det känner jag igen från innan jag blev sjukskriven. Ju mer program jag hade, desto viktigare kände jag mig. Ibland kunde jag vara bjuden till tre fester samma kväll, och jag kände mig så viktig för att jag blivit bjuden till alla. När jag var hemma kände jag bara ångest och det ledde till att jag packade mina dagar så fulla som möjligt för att visa för andra, och kanske främst mig själv, hur betydelsefull jag var. Att vara omtyckt var viktigare än att må bra.

Och det är ju lite sorgligt att jag ännu känner mig onödig om jag bara är hemma. Jag får inte riktigt samma ångest av att vara hemma mera som förr, men det där med att vara fullbokad ger mig ännu en kick. Och det är inte helt hälsosamt. Det bäddar för att utmattning vol 2 kan börja förbereda för sin entré. Och det jag önskar mig mest av allt i livet är att slippa bli utbränd på nytt.

Jag vet också att det inte är bara i mitt huvud det är bra att vara fullbokad. Hela s(k)amhället är uppbyggt på att folk har bråttom. Det är bara att klicka in sig på första bästa sociala medium så ser man hur det insinueras att man är lite viktigare om man hela tiden är på språng. Det är man INTE! Ens människovärde ändras inte beroende på hur mycket man gör, vad man gör eller inte gör. Jag borde bara lära mig att det här också gäller mig och inte bara alla andra.

Ska försöka få till lite nya bilder till bloggen på veckoslutet. Kanske jag ber sambon om hjälp med nya ”promobilder”

Och veckans youtubevideo är en vlogg från förra fredagen. Här kommer ni till den.

Och jag har inte fått några nya prenumeranter på en tid nu, och det kändes lite jobbigt. Jag tar ju sånt här också personligt och tänker att det är för att mina videor är tråkiga. Då hittade jag den här bilden på min dator. Ja, 42 prenumeranter är ju ganska många fler än 3. Så helt stilla har det ju inte stått. Och sen är ju jag inte den bästa på att marknadsföra mig själv p.g.a. att jag är så självkritisk och tror att folk ska tycka att jag är fånig eller jobbig, så det har säkert också en inverkan på det här. In och prenumerera ändå!

Och det här blir mitt 200:e publicerade blogginlägg här på bloggen! Lite coolt. Ganska mycket text är det nog.