Vilket år!

2017. Vilket år för mig! Det har hänt så otroligt mycket att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Ni som inte gillar årsresuméer kan klicka er bort härifrån. Jag skriver det här inlägget för att kunna konkretisera året som gått för mig själv. Jag har behövt läsa min egen blogg för att komma ihåg, för jag är fortfarande ganska glömsk. Sen har det varit frågan om väldigt stora känslor det här året, och det har tröttat ut mig och i sin tur gjort tiden mera dimmig. Det här inlägget är långt, och för att det inte ska ta hundra år att läsa det länkar jag till tidigare inlägg för mera tydliga beskrivningar. Det blir ett bra sätt att fira ett produktivt bloggår tycker jag.

Ovanför kommer ni till min senaste youtubevideo, med lite glimtar från mitt youtubeår 2017.

I januari gick jag på kartläggande besök hos hen som senare blev min psykoterapeut. Och det här har inneburit de största förändringarna det här året. Inledandet av psykoterapi. Men också återgången till studierna och avslutet på sjukledigheten. Jag började också gå min första kurs via öppna universitetet i januari, och på så vis sakta återgå till något slags studerande. En massa gamla känslor blossade upp, och jag hade mycket problem med huvudvärk och magknip i början.

I februari började jag gå i kognitiv psykoterapi. Det kändes lite konstigt i början, men det har visat sig att det var bra för mig. I början blev jag dock mera nedstämd och depressionen gick åt det allvarligare hållet. Det berodde helt enkelt på att jag började prata om saker som jag hållit inne så länge, och känslor jag inte tillåtit mig själv känna kom upp till ytan. Men jag tror att jag behövde känna dem och märka att känslor inte är farliga.

I mars avslutades min tid vid akutpsykiatriska enheten i Alberga. Jag minns att jag grät när jag gick därifrån, eftersom de på psykiatrin var de första som kunnat hjälpa mig så att jag faktiskt började må bättre. Läkaren där var den första som skrev utmattning i utlåtandet, och den psykiatriska sjukskötaren jag gick hos var verkligen proffsig och det märktes att de tog sina jobb på allvar. Nivån på vården här var helt annan än den jag fått tidigare. Det märktes tydligt att de var specialister på sitt ämne. Detta märks också på min nuvarande psykoterapeut. Min årliga vårnedstämdhet kom som ett brev på posten, och jag räknar med samma våren 2018.

I april firade jag 4 år tillsammans med N, och jag började min resrumba med att resa till Tammerfors och träffa vänner. Jag insåg att jag varit utsatt för mobbning i lågstadiet och mycket började hända i mitt inre i takt med att jag vågade kalla det mobbning, och att jag så småningom insåg att det inte var mitt fel. Jag slutade med minipiller och satt in en hormonspiral och blev gladare väldigt fort. Aldrig mera minipiller! (Har migrän så kombinationspiller är fetnej även om jag nog testat såna back in the day) Spiralen har sina nackdelar också men fördelarna är så många flera, att jag vill fortsätta med den så länge behov finns. Wappen firade jag i Raumo med vänner. Min sjukledighet förlängdes över sommaren och jag kände mig som världens mest misslyckade människa på grund av det här.

Från Wappen i Raumo.

I maj var jag på BD:s 80-konsert i Åbo och det rörde upp en massa känslor som jag inte var beredd på. Jag har inte skrivit om det här i bloggen, eftersom jag bara inte orkat. Men jag hade som tur satt mig nära utgången ifall att jag skulle ha fått en panikattack. Som tur kom jag undan en sån. Jag lämnade in min sista hemtent för våren och fick intyg på mina studiepoäng (måste komma ihåg att fixa in dem i studieregistret på våren) Jag fixade också undan gehör 3 vid musikinstitutet, och jag fick det högsta vitsordet. Årsdagen för min sjukskrivning var i slutet av maj och jag mådde ganska dåligt den dagen.

I juni hade jag någorlunda ledigt från studier och annat. Ska jag vara ärlig minns jag inte riktigt den här månaden så bra. Men jo, jag var ju förkyld. I två veckor. Men det tar alltid länge för mina förkylningar att gå över. Och så höll jag ganska mycket på med youtube vad jag minns. Och från det jag kan läsa här i bloggen var jag ganska slut efter våren. Men det är inte så konstigt, så mycket jobbiga känslor som bubblat upp i samband med inledandet av studier och terapi, dessutom samtidigt. Det var nog helt nödvändigt för mig med en sjukledig sommar. Eller ja, tre såna blev det ju.

I juli hade min psykoterapeut semester. Och det märktes i mitt mående som var en berg-och-dalbana. Jag var både i Korpo, Toivakka, Nagu och Åbo (och förstås Esbo då) under den här månaden och det var kanske lite för mycket resande så här i efterhand. Jag hann inte vänja mig vid var jag var, och en del ångest bubblade ju upp i samband med det här.

Augusti var en jobbig månad. Det var också min sista månad som sjukledig och jag hade panik och mardrömmar inför den kommande studiestarten. Det var också egentligen på tok för mycket program för mig den här månaden. Det började med Majas operation, som rörde upp ganska mycket panik hos mig. Allt gick bra men jag var ju helt slut när jag kom hem. Jag hade sedan ganska många vänner på besök, vilket förstås var trevligt, och sedan åkte jag till Barcelona med brorsan. Resan var lyckad men jag var ju jättetrött efter hela den rumban. Och livrädd inför studiestarten.

Den enda gången jag köpt champagne i mitt liv var i Barcelona, och på Lidl. 12,99 betalade jag.

September gick fort. Jag började studera, och på min födelsedag vistades jag för första gången i ÅA:s lokaler sedan 2015. Det gick bra även om jag varit livrädd inför det här. Årsdagen för J:s bortgång är ju i september, och den dagen är ju alltid för jävlig. I år hade jag dock insett att jag behöver fokusera på min egen sorg den dagen, och var utloggad från alla sociala medier den dagen. Något jag tror jag kommer att fortsätta med på sådana här dagar. Jag började också söka information och läsa artiklar och avhandlingar till min gradu och graduuppsats och jag köpte min kära sopranblockflöjt. (Numera har jag ju två blockflöjter, en sopran och en alt) Och bloggen fyllde ett år och jag reflekterade över det.

I oktober var jag förkyld. Ja, nästan hela månaden var jag sjuk. Inte mycket studier blev gjorda den här månaden just på grund av att den där förkylningen gjorde mig hängig och nedstämd. Men ganska imponerad är jag ändå över att det här var den andra, och också sista, förkylningen för i år. 2016 var jag förkyld ungefär 10 gånger, och åren innan, från och med ca 2005, har sett ungefär likadant ut som 2016 på förkylningsfronten. Faktiskt så är det helt sjukt att jag nästan varje dag i de där facebookpåminnelserna (alltså de där ”det här skrev du för x antal år sen”) ser att jag skrivit något om förkylning. Jag börjar på riktigt förstå det där om att kroppen är i inflammationsläge under en depression. #metoo-diskussionen började på allvar i oktober och det drog upp en del obehandlade känslor hos mig som fick mig att må dåligt. Jag skrev ett inlägg om det här och började prata om det jag inte skrev om i terapin.

November innebar mycket jobb på graduuppsatsen, och förutom lite strul med datorprogram gick det ganska som planerat. Luciasåret hos mig revs upp på nytt, men jag började planera för min luciavideo på youtube som lite skulle läka det. Jag kommer att skriva om det här också, och varför lucia varit en så viktig symbol för mig, och säkert för andra också. #dammenbrister var den stora diskussionen i november, och mitt inlägg om #metoo lästes av många också i november.

December har inneburit mycket jobb och prestation. Jag lämnade in min graduuppsats och den opponerades, och dagen efter kändes det som att jag hade krabbis då jag var så trött och hade spänt mig så mycket för det här. Men den där uppsatsen som jag var så arg på är skriven nu! Såå skönt. Jag höll också min första föreläsning som bloggare och det gick bra. När jag sedan fick jullov, och därmed hade ”ledigt utan att det börjar på sjuk”, hade jag svårt att slappna av. Jag panikfixade hemma och fick blåsor i munnen av stress, aptiten försvann och jag hade svårt med sömnen. Jag hoppas att jag ska kunna återhämta mig någorlunda från det här, för på våren är det gradu som gäller.

Stora förändringar som året 2017 fört med sig är ju terapin och studierna. Och att jag gått ner 16 kg i vikt. För tro mig, det märks att folk gillar smala(re) människor bättre. Ingen häller upp lightlimsa åt mig utan att fråga mera, som de kunde göra för 16 kg sen. Butikspersonal ler åt mig. Och ja, jag känner mig snyggare än tidigare. Men det är ju bara för att jag är så jävla hjärntvättad. Den enda skillnaden på bilder från februari och nu i december är att jag är smalare. Annars ser jag ganska likadan ut. Jag har rantat om det här tidigare här i bloggen, och knappast var det sista gången.

Min depression är inte borta, inte heller utmattningen. Depressionen är nu på ”medelsvår” nivå, vilket är lindrigare än tidigare, och utmattningen var tydligen fortfarande (eller kanske igen?) på allvarlig nivå. Jag fick alltså fylla i formulär i början av december för att terapeuten och läkaren skulle ha lättare att skriva sina utlåtanden. De här formulären gav alltså resultaten jag tidigare nämner. (Utlåtandena ska fpa ha, och förhoppningsvis kommer de att fortsätta att betala terapin) Jag kommer att skriva mera om det här, för det är viktiga ämnen. Framför allt vill jag diskutera min utmattning och varför jag tror den fortfarande (eller igen?) är allvarlig. Men det tar vi nästa år!

Nu börjar det här inlägget redan vara så långt att det är dags att avrunda. Här nedanför finns två bilder som har med mitt musiklyssnande och instagram att göra. Det kan ju vara lite roligt. Hoppas ni har en bra nyårsafton så hörs vi mera nästa år igen!

Det jag tydligen lyssnat mest på på Spotify i år. Lyssnade en gång igenom en Celine Dion-lista, och tydligen var det tillräckligt för att hon skulle hamna i toppen. Men roligt att de valt den där bilden, det ser ut som att till och med Celine Dion är imponerad över mitt 2017.

Mina nio mest gillade instagrambilder i år (och egentligen alltid). Mitt fejs är populärt, och bloggen, musiken och youtube. Tack för det. Kanske jag ska ta det som ett tecken och försöka sluta tänka att allt jag hittar på själv är dåligt? Trycker ni på bilden kommer ni till den på instagram och kan gilla den om ni vill.