Precis som det ska vara

Precis som det ska vara

Jag har nu jobbat mina första fyra dagar efter mitt livs första sommarsemester. Det är också anledningen till att bloggen stått tom sedan förra veckan. Men ni har väl sett att jag fixat lite nya bilder här på hemsidan och bloggen? Stort tack till min vän Kai Alajoki som fotade. Vi hade en rolig stund och vi fick många bra och också några roliga bilder. Det är som att jag skulle vara mindre självkritisk till mitt utseende på bilder när jag har vänner med som fotar. Men nu ska jag inte skriva om det, utan om hur det har känts att komma tillbaka till jobbet efter semestern.

Det här med tre veckors oavbruten ledighet (som inte börjar på sjuk-) är ju något jag inte upplevt på tio år. Senast jag hade ledigt en sommar utan flytt och andra förberedelser var 2009. Sedan 2009 har jag ju varit med om ett och annat jobbigt, så semestern var verkligen behövd. Säkert välförtjänt också men jag vill inte använda välförtjänt och semester i samma mening, eftersom jag tycker att alla människor (ja, också studerande) borde ha rätt till semester. Alla människor behöver ha ledigt i någon mån, och det är dumt att låtsas som att det inte är så.

Den här veckan har varit omtumlande på många vis. Det var egentligen inte svårt att stiga upp och åka till jobbet på måndag, men när jag var på plats var jag ändå helt lost. Jag kom ihåg alla lösenord jag behövde men var ändå väldigt tacksam över att jag skrivit en ganska utförlig to do-list innan jag gick på semestern. Måndag och tisdag gick ändå som i en dimma och jag vet inte om jag fick så mycket vettigt gjort under de dagarna. Jag läste mest korrektur och förkortade texter jag skrivit innan semestern, och konstaterade att jag nog tyvärr stressat ganska mycket tidigare i år. Det som dock slog mig var att det kanske ändå är precis så här det ska vara de första dagarna efter semestern, att man är lite yr. Det visar ju på att man kunnat koppla bort jobbet och det är väl det som är meningen med semester? Ändå kändes det lite jobbigt att vara så slö och trött som jag var de första dagarna. Jag har ju inget att jämföra med så det är svårt att veta om den här ångesten går över. Troligtvis gör den det.

En annan orsak till att jag har så motstridiga känslor är att den här månaden är min sista på mitt kontrakt. Vad som händer i september vet jag inte ännu helt säkert. (Förutom gradun förstås, den har jag ju inte blivit av med ännu.) På ett sätt är det en nystart eftersom jag varit på semester, men samtidigt ett avslut eftersom jag nu avslutar det jag hållit på med i stort sett hela det här året. Det känns lite vemodigt om jag ska vara ärlig. Fördelarna med att jobba har absolut varit fler än nackdelarna, och jag skulle gärna fortsätta jobba på min arbetsplats en tid till om jag fick. Samtidigt borde jag verkligen få den där gradun skriven och ÅA-kapitlet avslutat en gång för alla.

En av de roliga bilderna vi tog. Lite så här har det emellanåt känts den här veckan.

Jag är extremt tacksam för att jag fick ha semester i år. Det kändes också ganska skönt att alla ”back to work”-reklamer faktiskt gällde mig också nu. Jag minns hur jag kände mig som en alien 2015 och 2016 när jag var sjukskriven åren ut och det ”normala” i augusti var att börja jobba eller studera på nytt. Det var ingen rolig känsla. Jag tycker överhuvudtaget att det är sorgligt att mycket reklam och liknande görs på så många generaliseringar, och det gäller både semestrar, jobb och annat. Det befäster stereotyper och gör att de som avviker från normen verkligen vet om att de gör det. Att se reklam om saker man hinner göra på sommaren då det är ledigt är inte så kul om man jobbar skift femtioelfte året i rad. I och för sig är det kanske svårt att göra reklam på andra sätt? Reklam är annars ett helt kapitel för sig, och något jag inte har plats för att ta upp i det här inlägget. Säkert kommer jag i något skede att skriva lite tankar också om det här.

Nu känns det som att jag bara svamlat bort ett helt blogginlägg, men kanske det också är att förvänta sig så här efter semestern. I onsdags började jag känna mig mera normal och van med jobbet och idag gick också helt okej. Så nu hoppas vi att resten av min tid här blir bra och att jag hinner avsluta det viktigaste innan jag slutar.