Den senaste blogglistan

Den senaste blogglistan

Hej november! Hej bloggen! Hej läsare som tydligen är här trots att jag aldrig tycks skriva något mera? Jag vet inte riktigt vad som hänt men vårens bloggiver är definitivt över. Jag är så trött just nu. Det har hänt mycket på senaste tiden och så är det säkert också fortfarande våren och sommaren som spökar. Men jag hittade en ganska intressant lista hos Fina Christina i onsdags som jag tänkte fylla i. Jag hoppas kunna leverera också andra inlägg ännu i november men jag har lite skrivkramp just nu tack vare en viss pro gradu-grej.

Tre guilty pleasures? 

90 day fiancée, Bloggbevaknings kommentarsfält och en del bloggar som jag egentligen bara blir irriterad på. Nämner inga namn så folk slipper bli ledsna.

När grät du senast och varför?

Troligtvis förra veckan av trötthet.

När kan du vara dig själv till 100%?

När jag är ensam är min första tanke. Fastän jag kommit långt i min process av återhämtning sedan jag började få hjälp har jag fortfarande jättesvårt att lita på andra människor och är därför alltid lite tillrättalagd med andra människor. Med vissa är jag mera “extrovert” än jag egentligen är och med andra lugnare.

Tre saker du avskyr?

Kålrot, skitprat och utanförskap.

Hur var du i skolan?

Jag hade alltid bra betyg med ganska liten ansträngning. Så här i efterhand skulle jag ha behövt mera utmaning eftersom de bra vitsorden jag fick lätt blev ett slags identitet för mig och därför fick jag en enorm livskris när jag inte fick 4 och 5 (av 5) i allt vid universitetet utan ansträngning. Jag tog ut det på mig själv och känner mig alltså fortfarande som en riktigt korkad person i akademiska sammanhang. Inte riktigt de bästa förutsättningarna för att skriva gradu, men what can you do? Jag har försökt kämpa bort den här självkritiska sidan av mig själv i flera års tid, men det är jättesvårt.

Vad blir du stressad av?

När jag ska börja skriva gradun. Tabeller och kategorisering är lugnt, det höll jag ju på med i nästan två års tid på arkivet, men att skriva är jobbigt. När jag behöver stå 5-6 minuter och vänta på att få svänga vänster i sista stora korsningen hemåt. När 14 barn frågar mig 36 saker samtidigt på jobbet. Men jag har nu äntligen lärt mig att jag kan säga “en åt gången” och sedan beta av frågorna en åt gången. Det här kan verka självklart men då min självrespekt vacklat sedan 2002 någon gång är det här stort för mig.

Hur tror du att andra uppfattar dig?

Hur ska jag kunna veta det? Eller ja, troligtvis uppfattas jag som en person som är lätt att prata med- det har jag fått höra av flera personer. Sedan brukar jag också, hör och häpna ni som läser denna blogg, få höra att jag är så glad och positiv. Jag känner mig lite som Svenskfinlands spridare av dålig stämning ibland. Men samtidigt vill jag inte låtsas som att allt är bra när det inte är det. Jag kommer att skriva mer om det här i något skede.

Hur uppfattar du dig själv?

Just nu har jag en svacka i självkänslan. Det var bättre ett tag men nu känns det igen tyngre. Så jag ser ju mest vad jag misslyckas med och känner mig mest störande hela tiden. Inte så mycket i jobbsammanhang, men i många andra. Så ja, jag är väl en självkritisk perfektionist.

En situation som du tycker är jobbig/pinsam?

Christina nämnde telefonskräck här, och jag har lite samma sak som henne med det. Det går hur bra som helst på jobbet men som privatperson skjuter jag gärna upp telefonsamtal in i det sista. Det hör väl lite ihop med att jag inte riktigt gillar att be om hjälp.

Tre (otippade) saker om dig själv?

Jag har aldrig varit på massage.

Jag har varit i japansk tv.

Sedan jag fick glasögon (december 2018) har folk igen börjat fråga mig om jag är myndig. Jag fyller 30 nästa år.

När känner du dig som vackrast?

Aldrig är mitt spontana svar faktiskt. Ändå oroar jag mig inte så mycket över att folk ska tycka att jag är ful, jag har redan accepterat faktum att jag är tjock. Eller ja, inte är jag väl så jättetjock. Mera kanske ickesmal. Jag är mera stressad över att uppfattas som dum. Fast förra veckan var det ett eftisbarn som berömde mina skrattgropar. Den komplimangen satte sig ganska nära hjärtat. Eller när jag hade halloweenfixat mig och barnen lyste upp och sade att jag såg ut som en riktig katt.

Något du funderar mycket över?

Hur andra uppfattar mig, om jag är otrevlig och alla hatar mig. Hur eftisbarnens liv kommer att se ut om 10, 20 år, hur MITT liv kommer att se ut om 10, 20 år. Att jag fyller 30 nästa år och inte upplever att jag åstadkommit något hittills.

Ja, vad kan vi säga mer än att det märks att jag är trött just nu. Men som tur är det jul om ungefär sex veckor. Då är det vila som gäller. Häng ändå gärna med på min youtubekanal– dit kommer en hel del material så småningom!

Om ni gillade det här inlägget får ni gärna ge det en tumme upp här nedanför.

Om ni gillar det jag skriver här i bloggen kan ni gärna gilla bloggens facebooksida där jag delar alla inlägg.

Jag finns också på youtube och instagram!

1+

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Close