Tack så mycket!

Nu är det sportlov, eller ja, jag är permitterad och ska studera och skriva ansökningar hit och dit. (Jag är permitterad alla skollov så det är ingen ny grej, och det har inget med Corona heller att göra. Den här gången.) Men skönt med lite ledigt. Bloggen har stått tom då jag faktiskt fått en del gjort på gradun nu, och övat ganska mycket sång också. Men jag tänkte skriva ett ganska viktigt inlägg nu, om hur vi pratar med varandra och kommenterar varandras kroppar.

För någon vecka sen hade barnen på eftiset där jag jobbar massor med ljud. Det hördes långa vägar och jag sade det till barnen. Ett av barnen tyckte jag tjatade och släppte ur sig ett ”Du är så fet” i hopp om att få tyst på mig. Jag hann inte alls reagera men fick ur mig ett ”Tack så mycket!” för att sedan fortsätta uppmana hen att göra som hen skulle. Jag behöver kanske inte säga att jag fick en förvånad blick tillbaka, och efter det gick barnet snällt till rummet där vi skulle vara.

Det var först när jag kom hem som jag insåg hur bra svaret faktiskt var. Det bästa var nästan att jag lyckades hålla mig neutral i tonen, och inte säga kommentaren med en ironisk röst. I och för sig förstår de flesta eftisbarn inte ironi, så reaktionen skulle säkert ha varit den samma ändå. Men att jag höll mig neutral var bra av flera orsaker. För det första lyckades barnet inte såra mig, som hen tänkt. För det andra fick hen en rejäl tankeställare när jag inte reagerade negativt på att höra att jag var fet.

Det märks tyvärr tydligt redan hos barn i eftisålder att de vet att fet och tjock är dåligt. Särskilt om en kvinna är det. Det skrev jag om redan här. Att barnet tog till att kommentera min kropp i ett sammanhang som inte alls hade med saken att göra visar bara det här ännu tydligare. Om man inte har något annat att såra någon med kan man säga att hon är tjock. För en kvinna värderas alltid utefter hur hon ser ut, och det är fritt fram att kommentera sådant. Om jag med mitt spontana svar kunde hjälpa barnet att ifrågasätta den här normen är jag otroligt nöjd. 

Jag är också helt nöjd att jag inte gav kommentaren någon större uppmärksamhet än jag gjorde av den orsaken att den mest var slängd i luften av barnet. Jag blev kallad kisimonster av samma barn igår nämligen. Men på något vis ändå så typiskt att man tar till att kommentera min kropp. Att det är det första man kommer på. 

Om ni gillade det här inlägget får ni gärna ge det en tumme upp här nedanför.

Om ni gillar det jag skriver här i bloggen kan ni gärna gilla bloggens facebooksida där jag delar alla inlägg.

Jag finns också på youtube och instagram!