”Jag blir så deprimerad när det är mörkt ute”
Bloggkoll skrev förra veckan ett bra inlägg om bl.a. självdiagnosticering. Det här är nånting som jag också vill skriva om även om jag i princip bara håller med henne. Det lär ska ha blåst upp nån debatt kring psykisk ohälsa i bloggvärlden. Jag hatar att debattera, känner mig påhoppad och idiotförklarad fast hur jag än förbereder mig, så jag kommer inte att skriva något ”debattinlägg” i frågan. Jag tycker dessutom att jag ju skriver en massa om psykisk ohälsa hela tiden, eftersom jag lever med det, så min åsikt kommer fram förr eller senare ändå. Här kommer ändå två exempel på sånt som jag vill att folk tänker på innan de släpper ur sig, eftersom dessa påståenden lätt förminskar sjukdomar som depression och utmattningssyndrom.
Jag blir så deprimerad av det här vädret.
Den här har ALLA säkert hört. Och jag fattar att man blir nedstämd av att det är mörkt dygnet runt. Årstidsbunden depression är t.o.m. ett helt riktigt begrepp. Men det är inte riktigt smidigt att själv diagnosticera sig med depression så där bara. Depression är inte att man känner sig lite ledsen, det påverkar så mycket mer än bara humöret. Och som bloggkoll också poängterar, om ditt låga humör inte går om på några veckor, ta kontakt med en psykolog eller läkare!
Jag är nog utbränd nu när jag inte orkar städa ens.
Den här var det en människa som slängde ur sig i våras åt mig, med meningen att jag bara ska förstå. Men utmattningssyndrom och trötthet är inte samma sak! Visst, enorm trötthet kan vara ett symptom på utmattningssyndrom, men också utmattning innebär så mycket mer än att man är lite trött. Trötthet kan också vara ett symptom på något helt annat, så det lönar sig också att kolla upp hos en läkare.
Det är just påståenden om att man är deprimerad så fort man är lite ledsen som håller kvar stigmat om psykisk ohälsa. Eftersom det fortfarande är så vanligt så fortsätter folk att tro att det bara är att rycka upp sig och inte tänka så mycket om man har depression. Jag skämdes enormt när jag gick till mentalhälsan vid Studenthälsan i Åbo. Varje gång jag åkte hiss med någon och tryckte på knappen till våningen med mentalhälsan tänkte jag att om hen frågar ska jag till tandläkaren, eftersom de var på samma våning. Två gånger träffade jag folk jag kände där och jag ville ju bara sjunka genom golvet. Jag var ju inget psykfall!
Det här vill jag motverka, man ska kunna gå till en psykolog utan att skämmas ögonen ur sig, för det är INTE pinsamt att behöva prata med någon. Ibland är det nödvändigt att prata med någon utomstående, dels för att den här personen inte känner en från förr, och dels för att en psykolog eller psykiatrisk sjuksköterska (som jag går hos nu) har utbildning i ämnet, och det är viktigt!
Och ja, jag har verkligen försökt tänka positivt i många år, och tyvärr tror jag att det var en orsak till att jag blev utbränd. Att jag helt enkelt inte lät mig själv känna vad jag faktiskt kände. Att tänka positivt kan fungera om man är lite ledsen, en depression är en sjukdom som kräver vård av olika slag. Inte botar man feber med positivt tänkande heller! Därför bloggar jag om det här! För vi har ännu en lång väg att gå.
