När ska du studera igen?

Jennie skrev för några veckor sedan ett bra inlägg om hemmamammor och hemmapappor. Hon nämner att hemmamammor ofta får frågan om när de ska börja jobba igen, och att de ses som lata för att de är hemma. Jag kan inte uttala mig i just den här frågan då jag ju inte är förälder, men tycker att det här är väldigt viktigt att tänka på. För det vittnar lite om hur viktiga vi anser att jobb är. Och vilken skillnad det är på att vara kvinna och att vara man.

När jag var sjukskriven fick jag otroligt ofta svara på frågan när jag skulle studera igen. Nu fick jag aldrig tillräckligt bra självkänsla till att bara ställa motfrågan om varför det är så viktigt att veta, utan svarade oftast något svävande i stil med ”jag är sjukskriven till det och det datumet, efter det får vi se vad som händer” (som bekant förlängdes ju min sjukskrivning ett antal gånger.) Och det är ju det jag undrar, VARFÖR var det så viktigt att veta när jag skulle studera igen? Att jag inte studerade gjorde mig inte mindre viktig som människa. Varför är jobb, studier och att kunna placera folk i fack efter vad de jobbar med så otroligt viktigt?

Den här frågan var minst sagt känslig. Speciellt då jag länge inte hade någon aning om hur länge jag skulle vara sjukskriven. Och dessutom redan färdigt kände mig som världens mest misslyckade människa. Frågan om när jag skulle studera igen spädde bara på den känslan. Det kändes som att folk frågade när jag igen skulle bli en riktig människa? Och inte en latmask som ligger på soffan hemma och är trött.

I september 2016 skrev jag så här i ett inlägg som aldrig blev publicerat. Rubriken till inlägget var också den här gången ”När ska du studera igen?”.

Så ofta får jag den frågan, och så sällan har jag något svar. Varför behöver du veta? borde jag ju egentligen svara på det. Varför behöver du veta hur länge jag ska vara sjukskriven? Vad gör du med den informationen?

Jag får så lätt skuldkänslor, skuldkänslor över att jag varit sjuk så länge, att jag inte sökte hjälp tidigare, att jag inte kan ta emot hjälp. Frågan om när jag ska börja studera igen är känslig av flera orsaker. Jag vet inte, och jag är van att planera varenda minut för att få mina uppgifter gjorda. Ovissheten om framtiden ger mig ångest.

Men också sjukledigheten blir lätt en prestation för mig, blir jag snabbt frisk har jag presterat bra. Samtidigt som min kropp och hjärna verkligen drar i nödbromsen just nu. Och nu är jag ännu sjukskriven för att jag behöver det. Kanske vi stannar i det lite och pratar om annat än studier och jobb? För det FINNS annat att tala om.

Jag tycker fortfarande idag att vi borde försöka sluta definiera folk efter vad de jobbar med eller studerar. En människa är SÅ mycket mera än sitt jobb eller sina studier. Och när gränserna för jobb och privatliv börjar suddas ut och man ”blir” sitt jobb, borde man börja fundera på om man mår bra. Jag gjorde det inte så länge jag trodde att jag måste vara en representant för svenska språket dygnet runt, bara för att jag studerade det. Och sen när jag var sjukskriven upplevde jag det som att jag inte mera var nånting, bara för att jag inte jobbade och/eller studerade. Också därför var frågan om när jag igen skulle studera så otroligt jobbig att få.

En av bilderna jag tog den där ena lördagen som jag är någorlunda nöjd med

Och ja, på torsdag föreläser jag i Åbo! Komsi komsi!