Den stora prestationsveckan är över

Förra veckan hade jag en riktig ordentlig prestationsvecka. På måndag skrev jag slutprovet i musikteorikursen jag gått nu på hösten. I maj är all obligatorisk musikteori på grundnivån undan för min del. Och det har gått bra. Jag suger inte på noter. Jag har fått öva, men det har varit roligt och inte alls svårt.

På tisdag opponerades min graduuppsats. Det här var den stora prestationen den här hösten. Jag var inte så rädd som jag trodde jag skulle vara. (När jag var opponent på andras uppsatser våren 2015 höll jag på att spy av nervositet då jag var så säker på att mina kommentarer skulle vara så dumma och onödiga. Det var ju i maj 2015 jag blev sjukskriven, så jag var ganska sjuk redan då det här hände.) Jag minns till och med lite vad som sagts under det här tillfället (alltså förra tisdagen), så helt borta av nervositet har jag alltså inte varit. Men jag märkte på onsdag morgon att jag nog var väldigt trött, det kändes nästan som att jag hade krabbis då jag var så slut. Så på onsdag morgon slöade jag mest. Men onsdagen var inte heller helt prestationsfri…

På onsdag föreläsningsplanerade jag och spelade faktiskt in en till luciavideo då jag råkade hitta plastlingonris på en loppis i Åbo. Ja, det var ett tecken. Gissa om jag inte gick och sökte det överallt, googlade och hade mig tidigare i år. Och så på luciadagen hittade jag det i en frälsningsarméns loppis som jag gick in till av en slump. Då MÅSTE jag ju göra en till luciavideo. Och också att min första luciavideo var så populär tog jag som ett tecken på att jag kan göra en till sådan. Jag hade av någon anledning förväntat mig att alla skulle tycka att jag var jättelöjlig med mitt lussekomplex, men tvärtom tror jag att mitt lussande var uppskattat. Säkert delvis för att jag verkligen tyckte att det var  roligt att lussa. Lussandet på min väns 30-årsfest var också uppskattat, och min luciabild blev delad av företaget Norded (representanter för företaget var alltså med på festen), både på deras blogg och instagram. Och inte är lussandet slut för officiella lucior heller efter luciadagen, tvärtom är luciadagen bara början för dem. Jag har ju varit med i säkert 10 olika luciagäng (som tärna alla gånger förutom då jag en gång fick vikariera lucia) så jag vet.

Lite annan vinkel och ljus än första luciavideon, men jag var ju på ett annat ställe och spelade in också, och ljusen hade använts några gånger redan så de var lite kortare 😀 Det var långt ifrån sista gången jag lussade, bara så ni vet. Men nu får luciakläderna ha paus för i år.

Här nedanför finns den nya luciavideon. Eftersom det är julvecka nu kommer det att komma en del julmusik på min youtubekanal den här veckan. Normalt kommer ju en video i veckan men nu kommer det flera, då jag har julkänsla första gången på så många år. Prenumerera alltså om du är nyfiken!

På torsdag skrev jag min sista uppgift för hösten, och höll min första föreläsning i egenskap av bloggare och inspiratör (ja, jag är stolt över den nya titeln). Det gick bra, och jag fick verkligen bra feedback. Jag fick höra att jag gav ett proffsigt intryck och att det inte alls märktes att jag inte berättat den här historien offentligt förr. Alltså muntligt, jag berättar ju mycket mera i bloggen egentligen än vad jag hann med på en halvtimme. Men det är en helt annan sak att skriva något i skydd av skärmen, och att berätta framför en massa folk. Jag var riktigt skakig och nervös, men det märktes tydligen inte heller. Och det tror jag att jag har musiken och alla uppträdanden att tacka för.

På fredag var det julkonsert med sångarna vid mitt musikinstitut. Jag var redan ganska slut då jag sovit ganska dåligt de nätter jag var i Åbo. Maja hjälpte mig att slappna av med att sova bredvid mig och ligga mycket i famnen på dagarna, men jag var nog ganska stressad ändå då jag vaknade ganska ofta på nätterna. Att jag var trött hela fredagen gjorde att jag var lite omotiverad till konserten. Det är lite synd att jag blev så trött så det som är vanligtvis roligast inte kändes lika kul som vanligt. Det är ett tecken på att allt inte är som det ska. Sen drabbades jag plötsligt av stark nervositet så hela uppträdandet är i en dimma, men jag lyssnade på sambons inspelning och det lät helt bra. Jag ska skriva mer om nervositet och min relation till det i något skede.

Alberga gård. Här hade vi julkonsert i år.

Nu är det JULLOV för mig, och det behöver jag verkligen. 2017 har inte varit ett lätt år, men jag har klarat av mycket som jag ännu för ett år sen aldrig trodde jag skulle klara av. Jag tror inte jag tar paus från bloggen, men vi får se. Om det känns som att jag behöver paus tar jag paus. Det är så synd att det alltid blir så här vid terminsavslut. Hur man än förbereder sig blir det alltid kaos vid slutet av terminerna. Jag ska skriva lite mera om hur min hjärna upplevt all denna stress, men om jag försökte klämma in det i det här inlägget skulle det bli alldeles för långt.