Jag känner igen tecknen

Jag kollar på klänningar på loppis, köper såna som är fina men som jag kanske inte ändå kommer att ha användning för. Tänker att jag kan använda dem till min YouTubekanal. Jag stressar som en tok över bloggstatistiken som varit lägre nu än i slutet på 2017. Undrar vad vitsen är med den då folk inte orkar läsa. De orkar väl inte med mig. Jag är väl ganska jobbig och störande sist och slutligen? Vilket leder till att…

Jag gör bdi och får 35 poäng. I december var det 28. (Som jag nämnt tidigare: 30 poäng och uppåt brukar räknas som svår depression) Nej, jag vet att en enkät med siffervärden inte är hela sanningen men den hjälper mig faktiskt att konkretisera mitt mående. Men ja, det var som jag misstänkte. Jag mår sämre igen. Alla tecknen fanns ju där. Jag är irriterad hela tiden och blir provocerad av nånting nästan varje gång jag scrollar genom facebook och instagram. Jag kan äta en smörgås till lunch och blir inte hungrig förrän nio på kvällen. Om ens då. Det har gått så långt att jag har kunnat äta skräpmat flera gånger i veckan och ändå gått ner i vikt. Jag sover oroligt, drömmer konstiga drömmar och vaknar hela tiden. Jag tycker jag ser konstig eller ful ut på alla bilder jag tar på mig själv. Jag grät största delen av gårdagen.

Jag vet inte riktigt vad det beror på den här gången. Undrar om det är tidig vårångest. Jag får ju tvärtemot många andra, vårtrötthet och -nedstämdhet, och får nästan panik när folk säger att snart är vintern slut. Jag är inget jättefan av vinter heller men jag vet att våren kommer efter vinter och våren gillar jag inte.

Ja, det är väl sant det där om att man inte kan prestera hälsa. Att det går som det går ändå, och att man ibland mår bättre och ibland sämre. 2017 gick nästan spikrakt uppåt för min del, och jag klarade av allt jag satte upp att klara av. Kanske det här bara är tillfälligt? Det är åtminstone inte 42 poäng nu som snittvärdet var 2016, men det är ändå svårt att inte känna sig misslyckad. Men det är ett av alla tecken på depression. Och som tur känner jag igen dem nu, och kan åtminstone försöka vara snäll med mig själv nu så jag kanske snart igen får må lite bättre. Av den här anledningen tar jag sportlov från instagram, och ska försöka undvika Facebook ganska långt också. Bloggen och YouTube följer med i den mån jag orkar. Men det blir ju mer tid för dem när jag undviker andra sociala medier.