30 liter ångest

Hallonen är i säsong igen. Det märkte jag för någon vecka sen då jag och N var på kvällspromenad. Hallon är ju mitt favoritbär, och jag tycker alltså mera om hallon än jordgubbar. Jag tycker dessutom om att plocka bär, så nu försöker jag hitta tid till att plocka hallon när jag hinner och orkar. Förra veckan hade jag min första ”instagramgallup” eller vad man nu ska kalla det, och där frågade jag mina följare om de ville att jag skulle skriva ett inlägg om just hallon, och mina tvångstankar kring dem. För det här med att plocka hallon har inte alltid bara varit roligt för mig. Över 80 % av de som svarade ville ha ett sånt inlägg, så here we go!

Jag var lite orolig över att ingen skulle rösta, men fick ju sedan ett resultat. Detta. Så nu kommer jag kanske ibland att använda instagram för att fundera över kommande inlägg och youtubevideor. Följ mig här!

För två år sen, då jag var sjukskriven och väntade på beslut om mitt rehabiliteringsstöd märkte jag att hallonen var i säsong, ungefär samtidigt som i år, i början av  juli. (Rehabiliteringsstöd är också ocharmigt samma som sjukpension. Visserligen tidsbunden men ändå, det var sjukpension jag ansökte om. Sjukdagpenning kan nämligen inte betalas för mer än ca ett års tid åt gången. Det kändes enormt förnedrande att ansöka om sjukpension när jag inte ens var 25 år gammal den här tiden.) Jag hade inte fått en euro på kontot sen i början av maj eftersom behandlingstiden var lång, och började bli desperat efter pengar. Min sambo har ju fast tjänst och hade det redan då, så hyra och allt nödvändigt blev betalt som vanligt, men jag kände mig som N:s barn då han fick ge mig fickpengar så jag nu inte skulle vara helt nollad. Jag har alltid värderat självständighet högt och det kändes väldigt dåligt att vara beroende av någon annan för att klara mig.

Så, med det sagt gick jag och plockade hallon. Och hittade ett jättebra ställe med helt sjuka mängder bär, där ingen annan plockade. Här nånstans fick jag lite tvångstankar om att jag inte kan lämna den här guldgruvan outnyttjad. Om ingen annan plockar bären skulle de ju bara bli i busken. Jag hade ju inte haft min some-detox ännu då, så jag var ganska beroende av både facebook och instagram. På facebook såg jag att någon plockade och sålde blåbär. Och där kom min idé- jag skulle plocka och sälja hallon. Då skulle jag få lite fickpengar och för något jag gillade att göra samtidigt. Så jag skrev ett inlägg i en facebookgrupp om att jag plockar och säljer hallon för 4 euro litern. Jag fick ju genast en massa ”kunder”. Sommaren 2016 plockade jag ca 30 liter hallon totalt. Någon enstaka liter behöll jag själv. Så fort jag blundade såg jag bara hallon och ryggen var sjuk, och jag var ju sååå trött hela tiden. Trots ett års sjukskrivning hade jag fortfarande väldigt allvarlig depression och utmattning, så egentligen skulle jag inte ha orkat plocka alla de där literna. Men jag tvingade mig själv att göra det. För jag kände mig så skit som inte jobbade och drog in inkomst. Hallonplockandet blev i princip mitt sommarjobb. Totalt tjänade jag ca 100 euro, så det var ju inte något välbetalt ”jobb”. Högre literpris hade varit på sin plats, men jag hade så lågt värde på mig själv och mina tjänster så jag vågade inte ha ett högre pris än 4 euro litern. Sen kom ju mitt besked om rehabiliteringsstöd, och även om det kändes jobbigt att jag i princip var pensionär, så kändes det bättre när jag lite kunde hjälpa till med det ekonomiska. Och att fpa och keva (de som betalade stödet alltså) ansåg att jag behövde vara sjukledig.

Förra året plockade jag tre liter hallon åt mig själv då jag var så trött på plockandet från året innan. Men det kändes inte bra att lämna resten av bären i busken. I år har jag bara hunnit plocka en liten burk, men förhoppningsvis hinner jag plocka några liter till. Men jag har fortfarande dåligt samvete varje dag jag inte hunnit plocka hallon.

Både fina och goda. Men tyvärr är det inte bara bra minnen jag förknippar med hallon.

Eftersom jag fick så bra respons på min frågeställning på instagram kommer jag kanske i framtiden också låta mina instagramföljare få vara med och avgöra hurdana inlägg det kommer hit på bloggen. Vill du vara med och rösta kan du ju följa mig här. Jag är inte den som spammar 20 bilder om dagen, så det behöver ni inte vara rädda för!