Kramar löser inte alla problem

Emellanåt stöter jag på såna där ”inspirational quotes” om både det ena och det andra. Varför jag skrivit inspirational quotes inom citattecken är för att jag ofta tycker att de uttrycker självklarheter, klichéer och ibland rena lögner. Speciellt såna som påstår att ”bara” man älskar sig själv så är allt möjligt. Jag har skrivit om det här med att folk säger att man ska älska sig själv förut, här hittar ni det inlägget.

Förra veckan såg jag ett sånt här typiskt citat på någon av mina sociala medier. Det handlade om kramar och effekten av dessa. Det stod något om att kramar minskar stress, ångest, sänker blodtrycket och allt möjligt. Vilket de KAN göra, men som vanligt med dessa inspirational quotes så förenklar de sanningen enormt. Dels är effekten av en kram kort. Den kan ta bort lite ångest en stund, men den löser inte problemet som orsakar ångesten. Lite som medicinering- den tar bort symptomen eller lindrar dem- men behandlar inte orsakerna bakom symptomen. Och DÄRFÖR kan en kombination av medicinering och samtalsterapi vara nödvändig vid t.ex. svår depression.

Men det andra som är problematiskt med det här är ju att alla kramar inte är trevliga. För man vill inte krama alla människor! Om man blir tvungen att krama någon som man inte vill krama blir effekten snarare motsatt- den ökar stressen och orsakar ångest istället för att motverka den. Tänk hur nära man måste vara för att krama någon- så nära vill man inte släppa alla människor. Och det ÄR okej att inte vilja krama alla människor man möter. Alla människor har också olika behov av närhet och integritet- och därför löser kramar inte alla problem.

Jag är inte särskilt kramig av mig. De som träffade mig för tio år sen skulle säkert bli förvånade av att läsa det här, för under den tiden kramade jag nästan allt och alla- för att jag trodde att det förväntades av mig. Men jag tror att det att jag kramade en massa människor som jag egentligen inte kände så bra är en del i otryggheten jag fortfarande känner ibland. Men den här tiden gick jag väldigt mycket över mina egna gränser för att passa in.

Sen har vi ju det här med att depression faktiskt är en riktig sjukdom- precis som feber eller lunginflammation. Inte kramar man bort feber- så varför skulle man kunna krama bort någons depression? Det är faktiskt en väldigt förminskande syn på depression om man tror att det kan botas med en kram. Närhet är bra, om alla inblandade är med på det! Om du tvekar på att krama någon kan du antingen undvika det eller helt enkelt fråga rakt ut om du får ge en kram. Och det är okej att tacka nej till en kram om man inte vill ha den!