Jag vann över skammen

För någon vecka sedan satte jag på radion när jag skulle köra till musikinstitutet. Det första jag hörde var att Celine Dion kommer till Finland nästa år. Jag bestämde mig redan där att jag ska gå på konserten. Ni kanske vet att jag inte riktigt är något fan av stora arenaspelningar så jag brukar oftast inte gå, men nu var det Celine Dion det var frågan om. För något år sedan när jag läste ett blogginlägg om någon som varit och sett henne i Stockholm bestämde jag mig för att nästa gång hon kommer till Finland eller Norden så far jag också. Det finns knappast en enskild artist jag velat höra live lika mycket som hon.

Jag skrev sedan en instagramstory där jag frågade efter sällskap, men den enda kommentaren jag fick var att det var så dyra biljetter. Det här är sant, men jag blev lite ledsen över det för jag far som sagt aldrig på konsert. Jag tycker inte att det är värt att betala 50 euro för ett band man lite någon gång hört några sånger med. Senast jag var på en stor arenaspelning var 2016 då min kusins sällskap inte kunde komma. Då var ju biljetten betald så det kostade inget åt mig. Att en gång i sitt liv spendera lite mera på att se sin favoritartist genom tiderna tycker jag faktiskt inte är så farligt.

Ni som följer mig här, eller på youtube, vet nämligen att Celine Dion var min allra största idol och musikaliska förebild under en lång tid. Här kan ni läsa mera om det här. Numera skulle jag inte säga att jag inte hade hittat musiken om det inte var för henne, men jag tror det skulle ha tagit längre. Eftersom jag håller så mycket på med musik verkar det helt absurt för mig att jag inte skulle ha hållit på med det åtminstone i någon utsträckning också om jag inte hittat Celine Dion. Men Celine Dion och hennes musik har liksom alltid funnits där i bakgrunden. När jag inte kunnat lita på någon människa har den kunnat få mig att orka vidare. För sjunga, det har jag nästan alltid vetat att jag kan. Fortfarande blir jag väldigt inspirerad av att lyssna på mina gamla Celine Dion-favoriter.

Tyvärr har jag inte alltid vågat stå för att jag gillat hennes musik, utan det har jag också skämts ganska mycket över. Det här med musikskam kommer jag att skriva mera om i något skede för jag börjar hitta en mönster för det. Men det ryms inte med i det här inlägget. Varför jag skämts så mycket över att jag gillade just Celine Dion har jag lite svårt att avgöra idag, men det kan ha varit något om att hon sjunger så mycket om kärlek. Fast vilken artist gör inte det liksom? Den här skammen slog tyvärr till på nytt när jag fick kommentaren om biljettpriset, men jag gick emot den och skaffade biljetter.

Bilden är tagen av Anirudh Koul 2008.

Biljetterna släpptes egentligen igår men jag gick med i den officiella fan cluben så jag köpte min och sambons biljett redan för en vecka sen. Ja, för han kommer med. Jag skulle ha gått också utan sällskap men eftersom han sade att han gärna kommer med köpte jag biljett åt honom också. Tyvärr hade platsen bredvid mig gått åt redan när han föreslog att han skulle komma med, så det blev ett säte emellan oss. Men kanske kan vi ändå få sitta bredvid varandra.

Efter att jag köpt mina biljetter var jag helt skakig och gråtfärdig så jag tror att den här grejen egentligen var större för mig än jag först insett. Jag var väl väldigt orolig över att jag skulle bli utan biljett helt enkelt, och det fattade jag först när jag sedan hade fixat dem. Så här i efterhand sett trodde jag nog aldrig att jag ens skulle se Celine Dion live, och det här beror både på att jag inte är så förtjust i stora arenaspelningar men också på grund av att Celine Dion inte varit så ofta i Norden. Troligtvis har skammen också spelat en roll i det här, för när hon förra gången var i Finland skulle jag aldrig ha vågat åka och titta på henne. Men den här gången vann jag över skammen! Och det kan ingen ta ifrån mig.

Här har jag sjungit My Heart Will Go On som Celine Dion i Skolparken i Jakobstad och vunnit hela Jeppis Idols. Juli 2004. Tänk om jag då vetat att jag en dag skulle få se min idol live?

Och nu fick jag ännu mera inspiration till att fortsätta med mitt Celine Dion-projekt på youtube. Här hittar ni de videor jag redan gett ut, och en ny sång borde komma hit så fort jag blir nöjd med bakgrundsmusiken. (Sången spelade jag in redan på min semester)