Det är ju ändå lördag

I fredags fyndade jag en rolig t-skjorta på loppis. Den hade hamburgare spridd över sig och jag gick först omkring med den och tittade på annat tills jag sedan bestämde mig för att köpa den. Jag hatar att prova kläder så jag köpte den utan att prova, men den passade helt bra och var skön så det var ett lyckat köp. Jag blev ju sedan sugen på hesburger så på lördag åkte jag efter en kerrosateria då det var på erbjudande, och tog den här bilden:

Jag har skrivit om mitt kroppshat många gånger här i bloggen, och tyvärr är det en sak jag har svårt att bli av med. För två år sen gick jag ner ganska mycket i vikt och det gjorde att jag ett tag kände mig lite mer bekväm i min kropp. Men nu har jag gått upp en del igen och kroppshatet har gjort comeback. Men jag försöker gå emot det och ett sätt är faktiskt att visa när jag ibland äter något gott men ohälsosamt på sociala medier, som t.ex. den där kerrosaterian jag åt i lördags. Men jag har lovat mig själv att inte sprida ätstörda tankar vidare i mitt flöde, eller åtminstone försöka så gott jag kan.

Men det är så svårt. För jag kommer så ofta på mig själv med att vara på väg att skriva ”det är ju ändå lördag” eller ”efter en länk är jag värd det här” eller ”jag har haft så mycket program den senaste tiden så nu behövs pätkis” eller något liknande. För att jag är så van vid det här. Jag ser det nästan varje dag i sociala medier, och mitt eget kroppshat gör att jag också själv tänker på mat som belöning eller bestraffning. Träning för mig är sällan något roligt utan det handlar bara om att gå ner i vikt eller att få äta något gott utan att känna mig dålig. Och det är så jävla sorgligt. Och just därför vill jag vara den där frizonen på sociala medier, en som ibland äter kladdkaka bara för att det är gott, en helt vanlig torsdag. Utan att sprida skuldkänslor och diskutera vad som är hälsosamt och ohälsosamt. Det finns nästan ingen som inte vet att kladdkaka är ohälsosamt. Men att visa att man ibland slappnar av och skiter i vad som är nyttigt för kroppen kan göra så stor skillnad. Oj vad jag skulle ha behövt se sådana uppdateringar för några år sedan då jag var sjukledig.

Ja, jag tycker om sallad. Men ibland vill jag bara ha pizza eller hamburgare. Också fast jag är en bloggare. Och jag vill inte låtsas som något annat. Inte ens fast jag inte är storlek 32. Jag kommer att återkomma till det här med kroppshat ganska snart, eftersom jag har ett inlägg i huvudet på temat. Det gäller bara att få det nerskrivet. Men nu när jag försökt sänka publiceringskraven och lite mer gå på känsla gällande bloggen känns det faktiskt mycket roligare med bloggen igen. Hoppas ni också vill fortsätta läsa!