Kandidat 11: Den eviga tärnan

Idag är det tio år sedan jag fick vara profilen i Åbo underrättelser. Det var förstås i egenskap av luciakandidat som jag blev intervjuad. Min farmor hade tidningen sparad och det var ganska intressant att läsa vad jag tyckte då och jämföra med vad jag tycker nu. Ganska mycket har ändrat kan jag säga. För att fira (?) att jag blivit äldre och visare tänkte jag göra samma sak som jag gjorde för två år sen efter en idé av Ideala Catariina, och svara på HBL:s frågor till luciakandidaterna. Det blir julsångsfavoriter, lucias roll i samhället och mycket mer.

Fredrica Nyman

Ålder: 28

Hemort: I passet Jakobstad, född och uppvuxen i Åbo

Bor nu: i Esbo

Gör: arbetar som arkivförtecknare

Anmäld av: mig själv, who else?

Musikintresse: mitt allra största och viktigaste intresse! Tar sånglektioner sedan fyra och ett halvt år tillbaka, har sjungit i kör i över femton år, spelar piano, gitarr och blockflöjt. Har haft flera band och gett ut en skiva med ett. Leder luciakören på jobbet och försöker få in så mycket musicerande i vardagen som det bara går. Det var den korta versionen. Mera hittar ni på min youtubekanal.

Andra hobbyer: Bloggen, loppis, handarbete

Läser just nu: Ellen Strömbergs Jaga vatten

Lagar helst i köket: kladdkaka och andra bakverk

Instagram: @fredricanyman

Berätta om ett tidigare luciaminne:

Oj, svårt att välja ett. Men jag kan berätta om ett av mina senaste. Nämligen en dröm jag hade för någon vecka sedan. Jag och en kompis skulle ha ”luciatåg” tillsammans. Sammanhanget är lite luddigt men jag tror det var någon fest vi skulle uppträda på. Min vän skulle vara lucia och jag tärna. Som alltid. Men jag fick vara musikansvarig och kände därför nästan ingen sorg över att inte nu heller bli vald till lucia. Det var jag som fick välja repertoar och öva in stämmorna och sångerna. Det sista jag minns är hur jag instruerade lucian att titta på mig om hon tappade bort sig, så jag kunde hoppa in och sjunga unisont med henne så hon hittar tillbaka till melodin. (Jag hade anmält mig frivillig att sjunga alt som inte är melodin. Och det är inget stavfel i den förra meningen) Vi hann aldrig uppträda för min väckarklocka avbröt oss, men det var häftigt att se hur mycket lucian litade på min musikaliska kompetens och mitt ledarskap. Lucian i drömmen är en person som varit väldigt uppmuntrande till mitt musicerande och min blogg så det var fint att kunna hjälpa henne i drömmen. Till och med fast jag inte fick vara lucia.

Vilken julsång är viktig för dig?

När det lider mot jul av Ruben Liljefors med text av Jeanna Oterdahl är väl min absoluta favoritjulsång så det är väl den.

Vilken är lucias roll i dagens samhälle?

Tyvärr att vara populär och söt. Så ska det inte vara men så är realiteten. Så länge lucia röstas fram och hon inte får ersättning för det heltidsarbete hon ändå gör i slutet av året kommer lucia att vara en popularitetstävling och handla om att vara gullig och inte ha för starka åsikter. Och glad ska hon vara! Herregud vad lucia ska le och skratta hela tiden. Det där pratet om att lucia ska vara en människa som lyfter de svaga och för fram viktiga diskussioner är bara just det, prat. Om sådant faktiskt spelade roll skulle den ideala lucian inte vara 18 år gammal och den populäraste flickan i skolan.

Hur förbereder du dig på att möta människor i olika livssituationer?

Man kan inte alltid förbereda sig på allt. Man möter människor i olika livssituationer varje dag och det viktigaste är väl att behandla alla med respekt.

På vilket sätt vill du vara en förebild?

Genom att inte hela tiden sträva efter att vara en förebild. Vi unga kvinnor matas hela tiden med ideal på hur vi borde se ut, hurdana kläder vi borde ha, hur vi borde bete oss och allt möjligt. Och jag är lite trött på att som kvinna alltid förväntas förhålla mig till de här kraven och att behöva vara en förebild hela jävla tiden. Det gör att jag aldrig vågar slappna av. Också när jag skriver blogginlägg och kolumner om saker som är skitjobbiga känner jag ett tvång på att ha en positiv slutkläm och det är jättejobbigt. Vissa saker är bara jobbiga och måste få vara det. Ingen är perfekt och det är så farligt med förebilder som aldrig tycks misslyckas med något eller göra något fel. Då blir man hysteriskt självkritisk och det om något bäddar för utmattning och depression. Nu är jag ju precis lika påverkad av alla ideal som alla andra så det tar ganska starkt emot att visa sig t.ex. osminkad i sociala medier, men just därför är det så viktigt att man gör det. Jag behöver också få se att jag inte är en underkänd person om jag misslyckas med någon prestation och därför försöker jag också ibland dela med mig av när jag misslyckats med något. Men herregud vad det tar emot!

I övrigt försöker jag sträva efter att behandla folk (också mig själv men det är jättesvårt) med respekt och uppmuntra till att söka hjälp om man mår dåligt samt att inte sprida ätstörda tankar vidare i mina flöden. Jag är också försiktig med hur mycket alkohol som visas i bloggen och på andra sociala medier men har ingen nolltolerans eftersom det sedan kan bli lite skenheligt.

Hur ser dina framtidsplaner ut?

Vill ni ha den officiella versionen eller den ärliga versionen? Äh, who am I kidding, klart ni vill ha den officiella. Det är det enda folk bryr sig om. Den ärliga versionen vet jag själv, och mina vänner, om och jag är inte helt färdig att berätta den i offentlighetens ljus ännu eftersom det finns mycket skam kopplat till det här. Men den officiella nu då: bli färdig med studierna och gärna jobba några år till på samma ställe som nu och på så sätt bilda lite trygghet i mig själv och min kompetens. Egentligen är det här inte helt långt ifrån den ärliga versionen heller men där finns några till komponenter.

Vad ger dig mest glädje?

Musik, sambon och mina vänner.

Vad är dina vardagstips för att främja en hållbar utveckling?

Reparera sådant man tycker om och köpa på loppis. Då kommer man också billigare undan. Det lönar sig ändå att tänka efter ett varv innan man köper också på loppis, för också loppisfyndade saker kan bli oanvända. Frysa in mat som annars blir gammal, lokaltrafik, cykel…

Vad gör du för att koppla av?

Åker och tittar på loppis. Handarbetar. Pysslar med något av mina egna musikprojekt. Loggar ut från sociala medier.

Hur kommer du att föra kampanj?

Jag skulle önska att alla som vill vara lucia skulle få vara det. För varje lucia som väljs väljs så många andra bort. Och tyvärr kan det svida ganska ordentligt att gång på gång vara den som blir bortvald. Som bara duger när ”den riktiga” lucian är sjuk. Därför kommer jag inte att föra någon luciakampanj, för det går liksom lite emot det jag just sade. Men det kan hända att jag blir lucia ändå 😉

Oj fan, det här blev tyngre än jag först tänkt. Jag kanske ändå är för cynisk för att vara luciakandidat. Eller kanske de är just en sådan kandidat som skulle behövas? Är ni intresserade av att läsa vad jag skrev för två år sen hittar ni det inlägget här. Och här nedanför har ni en liten sneak peek på intervjun som publicerades för 10 år sedan.

”Om hon är musikalisk är det ett plus, men det är egentligen inte huvudsaken” sade jag nog verkligen inte under intervjun- eller så sade jag det för att alla andra sade något liknande. Det enda som enligt mig den här tiden spelade roll för att vara en bra lucia var hennes musikalitet.