Bara en förkylning
I tisdags när jag kom till jobbet såg jag att ett av våra dokument kring bedömning av arbetsförmåga uppdaterats. I dokumentet diskuterades också hur många sjukfrånvaron som skulle indikera oro, och det var inte så många egentligen. Jag tänker inte gå in på detaljer eftersom jag inte vill skriva så mycket om mitt arbete här i bloggen, men jag reagerade på att det verkligen skulle uppmärksammas tidigt om någon mådde dåligt. Vilket är en bra sak.
Ni som läser den här bloggen vet att jag var förkyld i princip en gång i månaden åren 2005- 2017. Det var inga korta förkylningar heller utan det tog ofta två veckor innan jag mådde bättre och i princip så fort jag blivit frisk ur en förkylning kom nästa. Väldigt sällan var jag sjukledig och det har sina orsaker. Bland annat var jag rädd för att bli efter i skolan, missa socialt umgänge och bli tvungen att skriva kompensationsuppgifter. Jag är också uppvuxen med en uppfattning om att man måste ha feber för att bli hemma från jobbet eller skolan, och den uppfattningen är jag knappast ensam om.
Och jag tänker bara vad som skulle ha hänt om någon reagerat på att jag i princip alltid var sjuk. Att min näsa alltid var röd, att jag frös konstant, hade ont i halsen och jättedåligt luktsinne. Hade min utmattningssjukledighet kunnat förkortas? Kanske till och med undvikas helt? Kanske någon skulle ha kunnat snappa upp att jag behövde vila mycket tidigare än när jag sedan fullkomligt gick sönder av stress. Men en förkylning är bara en förkylning, eller? Absolut inte i mitt fall. Det fanns massor med stress, sorg och skam i mig som säkert delvis tog sig i uttryck genom sänkt immunförsvar som gjorde att jag hela tiden också var fysiskt sjuk. Inte så konstigt om jag aldrig kunde träna upp någon bra kondition när jag hela tiden var förkyld?
2008. Huden runt min näsa är röd på VARENDA bild på mig på hela minneskortet.
En orsak till att jag tänker på de här förkylningarna som ett tecken på att något värre var fel är att jag ju inte får dem på samma sätt mera. Visst, jag hade otur i början av hösten och fick två förkylningar tätt inpå varandra, men annars har jag klarat mig med några enstaka förkylningar de senaste åren. Tidigare hade jag lika många förkylningar på tre månader som jag nu har på ett år. Det är en viss skillnad. Dokumentet på jobbet förstärkte också mina tankar om det här. Och därför är jag lite besviken på att ingen reagerade på mitt hälsotillstånd för tio år sedan. Och de som någon gång undrade hur jag blivit förkyld på nytt reagerade sedan inte när jag sade att jag är förkyld en gång i månaden och så är det bara. Hur fan kan jag ha fått tro att det ska vara så utan att någon sade emot?
