Att få lyssna inåt

I lördags var det fem år sen vi flyttade bort från Åbo hit till Esbo. Och i måndags var det officiellt fem år sedan vi skrev oss här. Sambon hade fått jobb här och jag var sjukskriven, så vi kom överens om att vi skulle flytta tillsammans hit. Sjukskriven kan man nämligen vara var som helst. Eller ja, åtminstone var som helst i Finland då för min del.

Jag var ganska orolig att jag skulle känna mig ensam och isolerad här, eftersom jag hade ett väldigt stort socialt kontaktnät i Åbo, men knappt kände någon här. Och det blev en stor omställning för mig. Men jag var också så slut att de 300 meter vi har till Lidl hemifrån kunde kännas som 10 km, och det vissa dagar var för mycket begärt att sätta igång tvättmaskinen. För att inte tala om att hänga upp tvätten sedan.

Till en början fortsatte jag ju med mina sånglektioner i Åbo så jag träffade folk där varje vecka ändå. Sånglektionerna var helt otroligt viktiga för mig. Särskilt det där första året då jag var sjukskriven. Inte för att de var i Åbo utan för att jag kände mig accepterad av min sånglärare, och det skulle ta en ganska lång tid innan jag klickade med någon i vården. Jag och min sånglärare hade djupa diskussioner och sången hjälpte mig helt massor att slappna av. Jag var så avtrubbad av min utmattning, depression och mediciner att jag knappt kände något annat än enorm trötthet, men efter sånglektionerna kunde jag känna saker igen, en kort stund.

Och när jag sedan slutade med sånglektionerna i Åbo hade jag redan lite vant mig vid att vara för mig själv, och märkt att jag gillade det. Och framför allt hittat tillbaka till eget musicerande och andra intressen, som inte var så beroende av andra korister eller bandmedlemmar. Jag är helt säker på att jag aldrig skulle ha startat den här bloggen om jag bott kvar i Åbo. Knappast skulle jag heller ens ha funderat på att ladda upp något på youtube, eftersom folk vid ÅA säkert skulle tycka jag är skitpinsam med mina videor. (Det gör de säkert nu också, men eftersom jag inte är där personligen så känns de människorna mer avlägsna och därför vågar jag greja med mitt också där.)

Visst blev en del relationer svårare att uppehålla p.g.a. avstånd och telefonobehag, men jag tror att det egentligen räddade mitt liv. En del relationer är jag så klart ledsen över att de runnit ut i sanden, medan jag insett att jag mår så mycket bättre utan andra. Och i och med att det krävs lite mer planering för att träffas har jag märkt vilka vänner som orkar planera så att jag också i fortsättningen är en del av deras liv. Och de relationerna tycker jag har blivit starkare trots att vi ses mera sällan nu.

Kort och gott var det verkligen på tiden för mig att komma bort från Åbo. Även om jag det första halvåret här inte hade samtalsstöd, eftersom jag varken orkade eller vågade ringa samtal till vården, var det så skönt att få vara ifred och inte riskera att träffa någon jag inte orkade med så fort jag gick utanför dörren. Den sista tiden i Åbo var jag nämligen konstant (fysiskt) illamående om jag vistades utanför hemmet. Och när jag sedan vågade ta kontakt med vården här fick jag en psykologtid två dagar senare och kom till en läkare på någon vecka. I Åbo fick jag vänta en månad på att gå till en psykolog och två för att träffa en läkare. Den senare var dessutom en avbokningstid. Även om det sedan tog tid innan jag klickade med vårdpersonalen påverkar ju det här min syn på städerna. Och vården har fungerat bättre här än mina erfarenheter i Åbo.

Tiden här i Esbo har lärt mig att åtminstone försöka lyssna inåt, och det har fått mig att inse att jag inte är helt värdelös. Nu ska jag bara börja tro på det också. Med hjärtat. Som bonus har jag dessutom också fått jobb. Flera gånger. Utan mina Åbokontakter och med en utmattningssjukskrivning i bagaget.

Och om ni inte kan få nog av mig kan ni ju kolla in min Celine Dion-konsert på youtube om en stund. Det här hade jag aldrig vågat göra om jag bott kvar i Åbo. Det är då ett som är säkert.

Om ni gillade det här inlägget får ni gärna ge det en tumme upp här nedanför.

Om ni gillar det jag skriver här i bloggen kan ni gärna gilla bloggens facebooksida där jag delar alla inlägg.

Jag finns också på youtube och instagram!