Det känns tyngre nu

Som ni vet har coronasituationen eskalerat på flera håll i landet, och speciellt i huvudstadsregionen. Och jag bor ju här. I Esbo. Så här är restriktionerna som allra strängast. Simhallarna är stängda, musikinstitutets lektioner är igen på distans och bibliotekens öppethållningar är begränsade. Som tur får man låna och returnera material men också de här funktionerna är begränsade. Man ska i princip bara umgås med dem som man bor med, och i mitt fall, barnen och kollegerna då eftisjobb inte går att göra på distans. 

Förra veckans lördag var jag bjuden till en liten födelsedagsmiddag hos mina vänner som fyllt år veckan innan. Middagen hölls i Åbo och deltagarantalet var givetvis lågt. Jag velade fram och tillbaka med hur jag skulle göra eftersom en kollega till mig var hemma i förkylning (inte Corona) och situationens allvar i övrigt. Sedan kom de striktare restriktionerna på fredag eftermiddag och jag tog det slutliga beslutet att bli hemma. Och även om jag vet att det var rätt beslut kändes det tungt. Mycket tyngre än i våras då så mycket mera avbokades på en gång. Konstigt nog känns det värre nu då jag på något plan ändå varit förberedd på att allt kan avbokas, än i våras då man inte ens tänkte den tanken innan det hände. 

Det här beror förstås på flera saker, och en är förstås coronatröttheten. Jag är, som säkert de flesta andra, helt sjukt trött på allt det här med Corona redan. Men jag tror inte det här är den huvudsakliga grejen, åtminstone inte för mig. Den huvudsakliga grejen för mig är tvärtemot en avsaknad av julfirande. När jag var barn var julen i princip årets höjdpunkt. Jag har alltid gillat julen väldigt mycket och saknar känslan av en riktigt bra julkonsert, både som sångerska och publik.

Däremot har jag aldrig varit något fan av våren. Det är årets tyngsta och stressigaste tid. Jag ryser varje gång folk kommenterar det nuvarande mörkret med att det snart igen är vår. Ibland orkar jag uttrycka min egen åsikt men ofta byter jag istället samtalsämne. FY FAN säger jag bara! Kan inte julen få komma först innan ni börjar kvittra? Och kan ni hålla er vårglädje för er själva någon jävla gång? Den skadeglada delen av min personlighet var faktiskt riktigt nöjd tidigare i år när andra också tyckte att våren var skit. 

Så därför känns det jobbigt just nu. Jag skulle ha uppträtt på flera konserter nu i december och såg så mycket fram emot det. Sedan har jag också fått andra tråkiga nyheter den här veckan som gör mig nedstämd. Det här är inget jag kommer att ta upp i bloggen eftersom det påverkar andra personer mer än mig, men jag vill heller inte låtsas som ingenting. 

Men, mina youtubekonserter gör istället comeback tänkte jag. Jag tänker mig två ”konserter” i december samt andra videor med julmusik. Till den ena konserten ska ni få vara med och välja repertoar, och till den andra är repertoaren redan spikad. Jag kommer att berätta mera nästa vecka men ni får gärna prenumerera på min kanal redan nu. Hoppas att jag kan sprida lite ljus och julstämning via den också i år. 

I min instagramstory (eller i mitt senaste inlägg får ni rösta på era favoritjulsånger)

Om ni gillade det här inlägget får ni gärna ge det en tumme upp här nedanför.

Om ni gillar det jag skriver här i bloggen kan ni gärna gilla bloggens facebooksida där jag delar alla inlägg.

Jag finns också på youtube och instagram!