It’s on- hur känns det? 

Jag loggade igår in på moodle för att börja gå en kurs om feministisk läsning av medier. På söndag hade jag flera panikattacker inför det här, jag var helt enkelt livrädd för hur det ska gå. Jag är fortfarande rädd, för att jag inte ska kunna koncentrera mig tillräckligt.

Jag är orolig för hur personlig jag vill, kan och behöver vara. Jag vet att jag vill vara ärlig om att jag är sjukskriven, jag orkar inte hålla upp någon fasad mera. Det har jag gjort de fem år jag studerade heltid, och det är otroligt påfrestande.

Hur ska jag kunna läsa akademiska texter när jag inte kan koncentrera mig på skönlitteratur? är en av mina största frågor. Gruppdiskussionerna är jag också livrädd för. Det som då är skönt är ju att det är via nätet, att jag inte behöver sitta i samma rum och debattera med andra.

Jag måste påminna mig själv om att jag kan ta pauser var tionde minut ifall det behövs, och till en början tror jag att det kommer att behövas korta studiepass med många pauser. Igår kväll hade jag en ordentlig huvudvärk fast jag bara studerat nån timme, så jag måste vara försiktig. 

Jag tror också jag ska försöka läsa de texter jag behöver läsa, högt, så jag har flera sinnen igång på en gång. Jag tror att hemligheten bakom att jag är bra på att lära mig sånger utantill, är att jag i inlärningen av sånger använder både syn till att läsa noterna, musklerna och muskelminnet till att forma sången och hörseln för att höra vad jag sjunger eller spelar. Jag hoppas att detta ska kunna hjälpa mig att koncentrera mig. Och att jag ska kunna göra det som behövs och sedan vara nöjd med det. Detta kommer att vara en av de största utmaningarna för mig. Fortsättning följer.

Försöker göra mitt stökiga skrivbord mysigt med hjälp av levande ljus.