De där kommentarerna

Ibland funderar jag på om jag inte egentligen borde blogga och göra youtubevideor. För varje gång jag får en kommentar får jag panik. Jag är helt säker på att nu har någon skrivit ”men gå och dö jävla gnällspik istället för att gnälla här”. Varje gång jag får en kommentar tänker jag att det är hat. För man kan ju inte gilla min blogg eller min YouTubekanal? Man kan ju inte gilla mig?

I verkligheten har jag fått en lite negativ kommentar på bloggen och en gång har jag fått kritik på YouTube. Allt annat har varit positivt. Så jag vet inte riktigt varifrån den där haträdslan kommer. Kanske för att det pratas så mycket om näthat nu för tiden? Eller så är det depressionen som spökar igen. Antagligen är det den. Jag ser ju bara fel hos mig själv så då tänker jag att alla andra också gör det.

Sen tror jag också att det beror på att jag är rädd för att tänka positivt. Det har misslyckats så många gånger förut så jag tänker hellre lite extra negativt så slipper jag bli besviken. Pessimisti ei pety, som det heter på finska (en pessimist blir inte besviken för er som inte förstår finska) skulle jag kunna ha tryckt på en t-skjorta.

Tur iaf att jag inte ännu är någon storbloggare då jag blir så stressad av kommentarerna, utan att det kommer någon kommentar då och då istället. Nu vill jag inte avskräcka er från att skriva kommentarer, kanske jag så småningom slutar vara rädd för dem, men jag ville berätta lite hur mitt huvud fungerar just nu. Trots att jag lärt mig mycket i terapin tar det tid att applicera det på mig och mitt liv, och därför kommer det fortfarande panikattacker och gråtdagar ibland. Senast jag hade en kombination av dessa var i fredags.

Och annars, Therese Lindgrens (ja, jag gillar henne) video om näthat var jättebra! Kolla gärna in den, det jag tycker var allra viktigast var att hon inte låtsades som om kommentarerna inte sårar.