Nu är jag anmäld

Igår bestämde jag mig för att logga in på minplan (ja, alla som går/gått ÅA vet hur hääärligt det är… ironi förstås. Men till deras försvar finns nu tydliga youtubevideor för hur man ska göra!) och anmäla mig till graduseminariet så att det nu säkert blir gjort. Jag har tänkt att byta biämne så det enda jag anmälde mig till var graduseminariet. Sen ska ju de två kurser jag gick i vår skrivas in i mitt studieregister, så då blir det också ”10 gratisstudiepoäng” (en av dessa kurser tillhör mitt önskade biämne, så den är ganska viktig att få med).

Om jag får det biämnet jag vill, har jag dessutom bara gradusemit och tre kurser kvar till magistersexamen, varav två som jag ska gå via Öpu i Helsingfors. Den tredje har jag egentligen gått, men som tvåpoängare (nu är den fem studiepoäng), och den sitter fast i min kandidatexamen. Så den får jag lösa på något annat sätt. I och med att den förhoppningsvis (bara jag FÅR byta biämne) kommer att vara min sista kurs till magistersexamen hoppas jag att den går att lösa på något annat sätt än att jag ska pendla till Åbo flera gånger i veckan. (Nej, jag tänker INTE flytta tillbaka. Jag bor här.)

Det där med biämnesbytet annars. Det är det bästa beslutet jag fattat angående mina studier. Jag går ju ännu officiellt, eller ja, från och med nästa vecka då eftersom jag ännu är sjukskriven, till modersmålslärare. Något jag aldrig egentligen velat bli. Jag hamnade på lärarlinjen av panik. Vi hade tre dagar (möjligtvis en vecka, men lite tid, och det här var 2010) , från att vi började vid ÅA, på oss att bestämma oss för om vi ville gå allmänna linjen, lärarlinjen, linjen för språk och ekonomi, eller linjen för kulturledarskap. Gissa om jag fick panik och valde som kompisarna och inte tänkte efter vad jag själv kanske hade velat? Jag var trots allt inte ens 19 år fyllda vid den här tiden. Nåja, det ska väl gå att bytas, men eftersom sambon hade såna enorma problem med att byta (visserligen huvud-) ämne vid ÅA har jag inga förväntningar om att det ska gå smidigt för mig.

Nu är jag både närvaroanmäld för nästa läsår och anmäld till graduseminariet. Nästa veckas program blir att fixa en handledare till gradun och komma överens om när jag ska träffa hen, och att börja söka artiklar. Det blir lite mer planerande nu när jag bor i Esbo men som tur är det ändå inte SÅ lång väg mellan Esbo och Åbo. Och jag är ett fan av planering, och gillar som tur att jobba ensam. På min födelsedag (ja, ser ni, det roligaste ever) drar sedan gradusemit igång och då måste jag vara på plats för att fastställa datum och sånt, men annars går säkert det mesta att skötas på distans. Åtminstone är jag medveten om andra personer som skrivit gradu på annan ort, så det ska väl gå att göras för mig också.

Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte är stressad. Att jag inte är rädd. Speciellt för att behöva vistas i ÅA:s utrymmen igen, och att det ska kännas som att ÅA kontrollerar mig, och inte som det ska vara, att jag kontrollerar mina studier. Om inte hjärnan kommer ihåg hur det var förr så kommer åtminstone kroppen ihåg det. Och jag hade ganska många fysiska symptom de sista månaderna vid ÅA. Jag räknar med att jag kommer att känna mig spyfärdig när jag går in där, men har som målsättning att inte behöva spy. Därför är det viktigt för mig att det enda kravet den första gången (som då råkar vara min födelsedag) är att gå in, sätta sig i klassrummet, lyssna, och gå ut. Inte behöva socialisera något extra, eller söka upp böcker eller liknande. Utan bara att gå in, sätta sig, lyssna, och gå ut. Och sedan fira med hese eller tårta eller vad jag råkar vilja ha just då. För att fira både att jag är vid liv efter 26 år, trots alla motgångar, och att jag klarade av att gå in till Arken. Men nu är jag i alla fall anmäld, det är i alla fall en början.

Och idag, sista augusti, är min sista dag som officiellt sjukskriven. I morgon är jag studerande. Men jag tänker börja nästa vecka, så det första jag gör är att ta ledigt. Men det behöver jag ju öva på, så det var ju egentligen bra gjort av mig.