Bara början

Man kanske skulle tro att resan är slut nu. Jag är inte sjukskriven längre, så då är allt som vanligt. Då tjänar den här bloggen inte mera något syfte. Men nej, att börja studera igen är bara början. Från och med idag räknar jag mig själv som studerande igen, inte sjukskriven studerande, utan bara vanlig studerande.

Men nej, jag är inte av med min depression. Hjärnan är lite mera med än för ett år sedan, men den har nog tagit ganska mycket stryk av att en gång ha blivit rejält utbränd. Det är inte lika lätt att lära sig nya saker. Jag måste skriva upp tider i kalendern för att inte glömma dem. Vissa dagar är det fortfarande svårt att koncentrera sig på skriven text. Men jag kan fixa några saker mera om dagen än för ett år sen. Och därför ska jag försöka studera igen.

Det är SKITSKRÄMMANDE! Jag har en ryggsäck full med dåliga minnen från mitt gamla ”studieliv” och jag är livrädd för att det ska bli så som förr igen. Att jag inte ska ha tid med att ta hand om mig själv och mitt hem, att jag ska behöva ta bilen en tvåkilometerssträcka för att jag måste vara framme på fem minuter. Att mina kompisar måste boka in en träff med mig tre månader på förhand. Jag kopplar fortfarande ihop ledighet med sjukledighet, och bara det visar väl att mitt liv innan sjukskrivningen inte var särskilt hälsosamt. Men idag har jag kollat att hen jag vill ha som handledare har möjlighet att handleda mig, och det hade hen. Och det var det jag hade planerat för idag, så jag klarade av det och musikteorin på kvällen är ju bara rolig. Så, jag ska försöka vara nöjd nu. Det behöver jag öva på.

Dagens instastory. Vill du följa mig på instagram hittar du mig här. 

Det kommer att vara extremt svårt att inte falla tillbaka i gamla tankemönster. Tankar om att jag är den dummaste människan på denna jord och att det inte är så konstigt att jag inte är magister ännu, jag är ju ändå så dum och dålig. Och att slå bort dessa tankar när de väl kommer, för jag är säker på att de kommer att komma förr eller senare. Och att kunna begränsa mina förehavanden och inte ta emot några förtroendeuppdrag. Att kunna prioritera min egen hälsa. När jag studerade sist var min hälsa ungefär det som kom sist på min lista över viktiga saker. Iofs kommer jag att försöka undvika en massa socialt (förutom de kompisar jag faktiskt VILL träffa), för jag känner mig fortfarande socialt utmattad. Så då blir risken att jag ska ta emot något styrelseuppdrag också mindre.

Så, bloggen kommer inte att försvinna nånstans. För det här är bara början…

Vill ni följa min resa så ska ni ju förstås läsa den här bloggen. Gillar ni den kan ni ju väldigt gärna stöda mig genom att gilla den på Facebook! Då ser ni alltid när det kommit ett nytt blogginlägg, då WordPress automatiskt publicerar dem på Facebooksidan.