Nyårsångest

Jag har lite konstig relation till nyår. Jag har nästan alltid haft ett stygn av ångest vid nyårsafton och det har varit bättre för mig att tänka på januari som i morgon, eller nästa vecka, istället för nästa år. Det senaste året har jag tänkt att min tidigare ångest vid nyår berott på att jag inte känt mig nöjd med det jag åstadkommit under det gångna året. Att jag inte presterat tillräckligt.

Ni som läst mitt inlägg om 2017 vet att det året innebar stora förändringar för mig. Jag började i terapi och utmanade mina gamla tänkesätt om att jag är den sämsta människan på denna jord. Jag återgick till universitetsstudierna som gjorde mig sjuk. Jag började spela blockflöjt. Att jag fick min graduuppsats inlämnad, och vågade närvara då den skulle opponeras, är stort för mig, och jag är nöjd över att jag klarade det. Överlag är jag mycket mera nöjd över det jag klarade av 2017 än det jag klarade av t.ex. 2012, även om jag presterade på väldigt mycket högre nivå 2012. Men självhatet var på sååå mycket högre nivå 2012. Inte är det borta ännu, men på mycket lägre nivå är det.

Så man skulle ju tro att jag slapp nyårsångesten 2017. Men nej, det gjorde jag inte. Ungefär klockan fyra på eftermiddagen på nyårsaftonen högg det ordentligt till i bröstet på mig. Ångest blir alltid, förutom en stark känsla av obehag, också en fysisk känsla i form av ett tryck över bröstet, och ofta också andnöd. Jobbigt, ja absolut.

Jag tror jag vet vad den här ångesten beror på. Jag gillar inte våren som årstid, och om jag nån gång får årstidsbunden depression är det under våren den slår till. Och det blir bara värre av att jag vet att jag borde vara glad för att det är vår. Och nytt år betyder att våren snart kommer. Och sen är det väl ett obehag för avslut och nystarter. Nu innebär ju ett nytt år inte per automatik en nystart, men samhället har ju lyckats påverka en där.

Det som däremot var annorlunda i år (ja, alltså 2018) mot tidigare år, var att första januari inte var hemsk. Jag brukar hata den dagen riktigt ordentligt och ha en enorm ångest då. Jag tror första januari känns hemsk för mig p.g.a. orsak två jag nämner tidigare, obehag inför nystarter. Det känns som att nu har mina tidigare prestationer inget värde mera, för de är på den ”gamla sidan” av årsskiftet, och jag måste prestera åtminstone lika bra som förra året under det kommande året. Nu kändes det inte lika hemskt som vanligt, så något har ju ändrat även om jag nog kände mig lite konstig också igår.

Kanske är det här nånting jag får leva med resten av livet. För jag tänker inte försöka tvinga fram nån kärlek till våren. Den kommer om den kommer. Det blir bara värre av att försöka krysta fram det. Men jag kanske ska börja jobba på mitt obehag för avslut och nystarter.

Nåja, 2018 är igång och jag hoppas det blir ett bra bloggår. Jag ska faktiskt på en kurs i att ”bli en bättre bloggare” nu i januari, så kanske jag får några nya infallsvinklar. Häng med! Lättaste sättet att följa med mig och bloggen är att gilla min facebooksida, dit delas alla inlägg direkt efter att de publicerats!

Lite från vårt nyårsfirande här hemma. Det var mysigt, men jag kom alltså inte undan ångesten ändå.