Att prestera eller inte prestera

Förra veckan skrev jag ju att jag är i en svacka just nu. Det här beror på flera saker men jag kommer inte att fördjupa mig i dessa orsaker nu. Jag har diskuterat det med terapeuten och vi har kommit fram till vad det här kan handla om, och hur vi ska gå vidare kring mitt mående.

På mitt inlägg om att jag mår sämre fick jag många stöttande kommentarer, tack för dem! Speciellt kommentaren från Liisa fick mig att fundera vidare på det här med prestation och vad som är prestation och vad som inte är det. Liisa hade en bra poäng i att när man mår sämre bör man satsa mera på att vara snäll med sig själv och att göra sånt som man blir glad av. Sånt som är prestationsfritt.

Prestationsfritt är nyckelordet här. Och jag började ju genast fundera på vad jag tycker om att göra och vad som är prestationsfyllt och prestationsfritt i mitt liv. Och jag kom på att det är väldigt lite i mitt liv som faktiskt är prestationsfritt. Det som ger mig mest energi och glädje är ju N och musiken. Men särskilt musiken är ju ganska långt ifrån prestationsfri för mig. Just nu jobbar jag ju på mitt första nivåprov i sång, och med pianot har jag också oftast en idé om vad jag vill kunna spela och under vilket tillfälle. Jag hoppas att jag i något skede igen kan ta pianolektioner. Gitarren och blockflöjten är inte heller fria från prestation hos mig.

När jag mår dåligt blir det också en prestation att vara en bra sambo. Jag kan göra precis allt till en prestation om jag är på det humöret. Trots allt har det alltid varit det det enklaste sättet för mig att få garanterad uppskattning, att prestera. Om jag ritar en fin teckning blir mottagaren glad. Om jag är snäll och inte säger emot trots att jag inte håller med, blir ingen arg. Det finns relationer i mitt liv som är kravlösa, men de är få.

Men jag tror som sagt Liisa har en poäng med det här med att ibland inte prestera. Så hela gårdagen låg jag på soffan och kollade på Netflix. Telefonen var i ett annat rum och jag var som sagt utloggad från både instagram och Facebook. Och det var skönt. För sociala medier är verkligen inte prestationsfria för mig, och jag tror det är bra att jag erkänner det. Både för mig själv och för andra som kanske känner likadant.

Att vara helt utloggad från instagram förra veckan var också skönt. Jag tror jag behöver längre pauser från some ibland. Jag orkade till och med testa en festfrisyr i fredags för att tvånget att det blir perfekt så jag kan lägga upp det på instagram inte fanns den här gången. Jag tror jag har skrivit om min frisyrmani i något inlägg tidigare, men för er som inte vet så hör det ihop med att jag gick upp mycket i vikt på kort tid p.g.a. stress, och kände mig ful vilket ledde till att jag lade ner enormt med tid på att min frisyr på olika fester skulle vara perfekt.

Pianospel är långt ifrån prestationsfritt för mig, men ger mig ändå mycket. 

På grund av migränanfallet jag fick förra veckan blir den här veckan ganska arbetsdryg. Jag kände av onsdagens migrän ännu på lördag, så det blev inte så mycket gjort förra veckan. Men ibland är man sjuk helt enkelt. Och jag får väl försöka balansera den här veckan med många pauser så jag orkar, och ta det lugnare igen nästa vecka. Och sänka kraven till att det inte måste bli perfekt, utan det behöver bara bli godkänt. Men det är svårt att sänka kraven då man är van att ställa dem högt.