Att få lön för mödan

Igår fick jag min första blogglön. Jag skrev ett inlägg i samarbete med Kyrkans samtalstjänst och igår fanns lönen på mitt konto. Och det var ett bra sätt att avsluta februari på. Februari 2018 går inte till historien som min bästa månad precis, med all sjukdom som förekommit.

Den här blogglönen betyder väldigt mycket för mig. Också om det skulle bli den enda blogglönen jag nånsin får. Det är inte bara pengar, utan en bekräftelse på att det jag skriver är värt nånting också för någon annan. Att min blogg är viktig. Det gör i och för sig era fina kommentarer också! Allt här i världen går trots allt inte att mäta i pengar. Även om inlägget inte tog så jättelänge för mig att skriva så är det ju verkligen många timmars arbete bakom bloggen hittills. Jag hoppas ju förstås att just det här inlägget hade en sån effekt att någon som mår dåligt vågade söka hjälp. Och att jag kan tjäna lite pengar på något jag startat själv känns väldigt bra. Jag har ju dessutom länge trott att ingen kommer att vilja samarbeta med mig då jag inte är 100 % positiv i alla lägen. Men vet ni vad, livet är inte 100 % positivt och jag tror vi mår dåligt av att försöka låtsas som det. Åtminstone jag gör det. För tro mig, jag har testat.

Den här lönen är min första lön sen våren 2015 och den ger mig liiite hopp om att det kanske inte är helt kört för mig ändå. Att jag kanske kommer att kunna få ett jobb i framtiden trots att jag varit utbränd. Jag har ändå lärt mig enormt av den erfarenheten även om det nog har varit bland det värsta jag nånsin varit med om. En av orsakerna till att jag sökte hjälp så sent var ju för att jag trodde att sen om jag blir sjukskriven så kommer jag aldrig mera att kunna bli anställd. Att min utmattning på något sätt skulle vara oförlåtlig. Som om det ens skulle vara något att förlåta. Inte ber man om ursäkt för att man bröt benet heller. Men jag såg min utmattning som att jag hade gjort bort mig.

Jag firade lönen genom att tillåta mig själv att ta det lugnt igår och sedan bjöd jag sambon på Burger King. Jag fick dessutom veta att jag har ledigt veckoslut (skulle ha haft en kurs på fredag kväll och lördag) och dagens deadline blev uppskjuten till nästa vecka. Det känns skönt, för den stressade mig ganska ordentligt. På grund av den sega migränen jag hade förra veckan fick jag ju inte mycket gjort då jag hade tänkt göra det, och om jag hade behövt lämna in det idag skulle jag inte ha kunnat göra uppgiften ordentligt. Men nu hinner jag skriva den ordentligt i lugn och ro.

Jag kommer att fortsätta blogga så länge jag har ett behov för det och så länge det ger mig något, varesig jag får lön för det eller inte, och jag hoppas ni hänger med. Tycker ni om det jag skriver får ni gärna gilla min facebooksida också!

Februari 2017. Jag skulle nog ha varit så här förvånad om någon sagt åt mig att jag ett år senare skulle ha tjänat pengar på min blogg. Och säkert också över att jag vågat publicera den här bilden.

Och jag finns på det nya Vero. Om ni också har ett konto kan ni ju följa/connecta med mig. Jag har inte bekantat mig med appen ännu men skaffade den nu då jag säkert får det gratis. Känns lite onödigt att eventuellt behöva betala för sociala medier. Men det här är säkert ett trick för att få folk att börja använda det.