Hälsningar från framtiden

Jag har börjat jobba. Jag hade först tänkt att skriva om jobbet, men jag har bara jobbat tre dagar ännu så helt ärligt vet jag inte så mycket ännu om hur jag kommer att trivas och hur det kommer att kännas. Hittills har det känts helt okej, mycket nytt som jag inte varit med om förr, men kollegerna verkar alla väldigt trevliga. Jag kommer att skriva mera i något skede, men inte avslöja precis var jag jobbar eller med vem. Och jag har ju tystnadsplikt så jag avslöjar ingenting om mina arbetsuppgifter.

Men nu då till dagens ämne. Det har cirkulerat en del gamla studentbilder med texter kring vad folk önskat att de hade vetat när de tog studenten. Idag är det på pricken åtta år sen jag tog studenten. Inte i lördags. Så jag har skrivit ner lite saker jag garanterat inte visste då 2010. Jag vet inte om jag önskat att jag vetat allt jag skrivit ner här, men det här är vad jag skulle säga till den nybakade student-Fredrica om jag fick träffa henne. Här är mitt brev till den snart 19-åriga jag.

Jag vill inte ljuga och försköna saker, så jag kommer att säga som det är. Du har extremt tunga år framför dig. Du kommer att gå sönder flera gånger. Den första gången redan nästa år. Inget kommer att vara som förut. Men du är också väldigt envis och stark som fan, så du överlever. Jag vet inte ännu om det blir bra, men du överlever. Det gör tyvärr inte alla dina vänner.

Ingen kommer att bry sig om dina studentskrivningsresultat, och vad folk och du själv än försöker intala dig är de inte dåliga. Du kommer att få läsa mer än du nånsin orkar vid universitetet, så var inte ledsen över att du tog det lugnt och inte läste på studenten 24/7 under våren. Du har redan gått i skola i 12 år, och så många gånger som grejer har repeterats under årens lopp har du faktiskt en bra helhetskoll på ämnena du skrev. Utan den kollen hade du faktiskt inte kunnat prestera så bra i studenten som du gjorde. Och det går inte att skriva sång i studenten. Eller piano. Eller ens musik överhuvudtaget. Var stolt över ditt avgångsbetyg från gymnasiet och ditt efterlängtade musikstipendium. Du förtjänar faktiskt det även om du inte ännu är så bra på noter. Ens notläsningsförmåga säger ingenting om hur musikalisk man är.  Du kommer att bli bättre på noter också!

Och angående studentskrivningar och -examen. Ingen kommer nånsin att fira någon av dina senare examina lika mycket som din studentexamen. Trots att du kommer att få jobba såååå mycket mera för dem som du tar senare. Du kommer att bli väldigt besviken på det här när du står där utbränd med din efterlängtade kandidatexamen och folk genast attackerar dig med frågor om din framtida gradu. Men ja, njut av din dag för det är inte många dagar du får känna dig lika viktig och populär.

Din musiksmak kommer att ändras- och du kommer till och med börja tycka om opera! I princip det mesta du tycker är skitcoolt nu kommer du inte att tycka att är skitcoolt om några år. Du förändras hela livet, varje dag. Om några år kommer det inte att vara så viktigt med coolhet heller.

Livet är inte så svartvitt som du tror, och alla människor är olika! Det måste respekteras! En sak som är totalfel för dig kan vara precis rätt för en annan. Du kan aldrig helt förstå en annan människa och hens erfarenheter trots att du kanske skulle ha liknande erfarenheter själv. När någon berättar något svårt ska du lyssna och ställa frågor, inte genast börja föreläsa om och jämföra med vad du själv har varit med om. Vad hen beträffar så är det ett ”nytt” pronomen (från -66 egentligen) som kan användas när en persons kön inte är väsentligt för diskussionen, när du inte vet det, eller när en person inte känner sig bekväm i att kallas han eller hon. Det här kommer du att bli mera insatt i om några år.

Du kommer att bli tjockare. Till och med lite överviktig där ett tag. Och det är inte hela världen. Du är inte ful fast du inte mera väger 48 kg. Tvärtom är du faktiskt snyggare som normalviktig än underviktig, och du kommer att tycka det själv också. (Gränsen för undervikt vid min längd är 53 kg.) Den vikthets du känner nu är ätstörd. Ätstörning sitter i huvudet, och du är långt ifrån fri från sånt fast du inte svälter dig eller spyr.

Du kommer att hitta en pojkvän som både är kär i dig och snäll med dig. Och han är inte ens snäll som i inte elak, utan faktiskt väldigt omtänksam och hjälpsam. Han ser dig som en egen person och litar på dig. Du kommer till och med att vara förlovad och sambo om lite på tre år. Innerst inne vet du redan att det inte är med killen du nu är tillsammans med. Och DET är en bra sak!

Du är inte dum för att du inte vet de här sakerna ännu, bara ung och lite naiv. Jag vet att du tror att du är dum, men det är du inte. Människorna som vill få dig att tro att du är dum säger sånt för att de vinner på att få dig att tro sånt om dig själv. De vinner på att du har lågt självförtroende och låg självkänsla. Såna människor lönar det sig att undvika i mån av möjlighet.

Jag vet också att du hatar att höra att du är naiv men herregud du är inte ens 19 år gammal. Det är okej att vara naiv när man är ung. Livet kommer att göra dig till pessimist förr eller senare. Hur positivt du än tänker! Ju positivare du tvingar dig själv att vara, desto mer pessimistisk kommer du att bli. Och ja, det heter positivare. Det har jag slagit upp. För du kommer att bli en sån som slår upp allt om svenska ord i SAOL. Studier i svenska innebär inte att du kan allt om alla ord och deras uppkomst i språket. Och att du nu tror det här bevisar bara min point om naivitet. Och som sagt, det är okej att vara naiv när man är ung.

Du kommer att bli större. Både bokstavligt och symboliskt. Och det är bra!