Social ohälsa
Tack för alla fina ord om min radiointervju förra veckan! Om ni är intresserade av att höra vad jag sade så kan ni göra det här. Ungefär vid 1:02 börjar intervjun med mig. Och nu kom vi äntligen till 90 gillningar på min facebooksida! Nästa mål är 100 då. Tänk om vi skulle kunna nå det i år? Här kommer du till min facebooksida.
Förra veckan lyssnade jag på det senaste avsnittet av Två blondiner och ingen tiger. Avsnittet handlade om hälsa och eftersom hälsa är något jag är väldigt intresserad av var jag inte långsam med att trycka på play. Det är spännande att höra vad olika människor anser att hälsa är, för det beror väldigt mycket på människors upplevelser.
I podcasten tog Daniela och Karolina upp WHO:s definition på hälsa, som kan delas in i tre olika kategorier. Fysisk, psykisk och social hälsa. Först tänkte jag att men det här är ingen nyhet utan helt självklara grejer. Som jag skrivit tidigare hänger ju fysisk och psykisk hälsa väldigt mycket ihop. Det gör också social och psykisk hälsa. Jag kom till och med på mig själv med att tänka att men det är ju samma sak. Men det är det ju inte riktigt. Och det var väldigt viktigt för mig att inse det.
Social hälsa innebär ju vår kontakt till andra människor. Och eftersom människan är ett flockdjur är det här en väldigt viktig del i våra liv. Och ju mer jag tänker på det här med social hälsa inser jag ju att min ohälsa började som social ohälsa. Och eftersom den sociala biten är så viktig för oss människor utvecklade sig min sociala ohälsa ganska fort till psykisk ohälsa. Och på grund av den sociala ohälsan vågade jag inte söka hjälp förrän jag var i väldigt dåligt skick. Jag hade lärt mig att om man släpper in folk så utnyttjar de en förr eller senare, och det var så illa att jag till och med trodde att läkare och psykologer skvallrar och vill en illa. De är ju också människor.
Det viktigaste som den här definitionen gör för mig är att hjälpa mig att förstå att allt inte är mitt fel! Och det är så skönt att inse att min oförmåga att lita på människor faktiskt kan bero på andra människor än jag själv. Att det jag varit med om faktiskt är på riktigt. Att andra människor har behandlat mig illa och att det var fel. Precis lika fel som att behandla någon annan illa. För orsaken att jag också tror att jag är mycket sämre och dummare än alla andra är också social obalans från början. Och det här hjälper mig faktiskt att känna liiite medkänsla med mig själv.
Vartefter jag lär mig att vårda min psykiska hälsa blir ju min sociala hälsa bättre. Här har det också skett stora förbättringar det senaste året. Ett sätt som jag märkt det extra tydligt på är att jag blivit genuint glad när mina vänner lyckats med något, t.ex. tagit examen. Tidigare har jag oftast känt mig extremt misslyckad när andra lyckats. Men framför allt har jag lärt mig vilka människor som bryr sig på riktigt, vilka som inte gör det, och vilka som bryr sig för att få pluspoäng i marginalen. (Ja, tyvärr finns det såna människor). De sistnämnda ska man inte egentligen släppa närmare än de som inte alls bryr sig. Och det betyder att dem ska man hålla på sånt avstånd som man själv känner sig bekväm med. Tyvärr går det inte alltid att klippa alla band till sådana som behandlar en illa, och det här har jag själv också ganska ordentlig erfarenhet av. Men man behöver egentligen inte heller vara snäll med såna som är elaka med en. Inte ens jag. Det är onödigt att vara elak, men det är också onödigt att vara snäll med såna som är otrevliga mot en.
Min midsommarbild från 2017. Tänk att syrenerna blommade på midsommaren då. Nu är de urblommade för flera veckor sen.
Jag har sagt det förut, men jag säger det igen. Två blondiner och ingen tiger är verkligen värd att lyssna på! Nu tar jag lite midsommarledigt från bloggen och så hörs vi igen nästa vecka. Efter morgondagens jobb är det bara tre veckor jobb kvar till semestern!
